Ut ur min bubbla – in i verkligheten

Nu är jag hemma efter att ha tillbringat tre dagar ute i Sandviken tillsammans med Anna Carin. Måste säga att det var ett smart drag, känner mig utvilad och glad. Men samtidigt som jag vilade upp mig, märkte jag att mitt liv är en bubbla. Visst, jag tar en dag i taget och kämpar för att uppnå mina mål i livet men till skillnad från många andra ungdomar har jag det bra. Jag har mina dagliga rutiner och en massa I-landsproblem. Anledningen till att jag märkte att mitt liv är en bubbla, är för att jag fick möjligheten att träffa andra ungdomar i min ålder ute i Sandviken. För många ungdomar, utanför Stockholm och andra storstäder i Sverige, är trösklarna in på arbetsmarknaden fortfarande höga. Det kan bero på allt mellan att området inte är tillräckligt attraktiv ur företagarsynpunkt, att kollektivtrafiken inte är utbyggd eller att skolan inte har hållit tillräckligt hög kvalité. Hursomhaver, denna kalldusch mig förbannad men också inställd på att något måste göras!

Under dom senaste två åren har ungdomsarbetslösheten sjunkit i Sverige och fler har fått in fötterna in på arbetsmarknaden. Det ska vi naturligtvis vara glada för, men under samma tid har tusentals ungdomar inte ens fått in en fot på arbetsmarknaden trots att dom har försökt flera gånger. Nu när konjunkturen vänder kommer dom att hamna lite längre bakåt i kön. Jag fick även höra historier om ungdomar som lider av depressioner eftersom att dom inte har fått gå på en enda jobbintervju. Lösningen är att dom får ta några tabletter om dagen, istället för att minska trösklarna för dom att få båda fötterna in på arbetsmarknaden.

Jag kan inte komma med en universiell lösning för att minska trösklarna för ungdomar att få in båda fötterna in på arbetsmarknaden, men jag tror att en lösning är att inte ha ett Stockholmsperspektiv i den nationella politiken. Makten måste decentraliseras ännu mer, eftersom att situationen ser annorlunda ut i vårat avlånga land. En sak som landstingspolitikerna i Gävleborg kan göra är att hitta på sätt att bygga ut kollektivtrafiken eller möjligtvis gå samman med resten av Mälardalen för att trycka på om bättre förbindelser. Sedan skulle det faktiskt inte skada om Sven Otto Littorin vågade avskaffa tur- och ordningsreglerna, till en början. Dessutom måste tablettpolitiken inom socialpolitiken få ett slut. Några människor kanske blir gladare av att ta tabletter varje dag, men jag tror att många ungdomar skulle bli lyckligare om dom fick tillbaka hoppet om att stå på egna ben.

Jag tänker i alla fall fortsätta resa ut i verkligheten.

 

”I need more realitychecks”

// Edvin

Twingly, Intressant och Moderaterna.