Framtidslyftet!

En kortis – Tänkte gå och lägga mig för en stund sedan men då fick jag syn på Fredrik Reinfeldts och Per Schlingmanns DN-debattare där dom skriver om resultatet av Moderaternas kampanj ”Välkommen till verkligheten” och om välfärdens utmaningar och våra lösningar. Gillar verkligen debattartikeln, dels för att den är visionär men också för att innehållet är starkt och pekar på Moderaternas framtidsagenda när det gäller den svenska välfärden. Den svenska välfärden står inför stora utmaningar under dom närmsta åren, två exempel (av flera stycken) är pensionsavgångarna och lockelsen att hellre arbeta utomlands. För att förbättra kvaliteten och tillgängligheten inom välfärden under dom närmsta åren måste det bli attraktivare för fler människor att vilja arbeta inom välfärden och därför ställer jag mig positiv till välfärdsprioriteringarna. Prioriteringarna påminner mig dessutom lite av sjukvårdslyftet i min kandidatur, även om dom är betydligt bredare. Något som jag märkte under provvalstiden var att alla som jag pratade med, oavsett ålder, var positiva till idén om ett sjukvårdslyft och därför hoppas jag att välfärdsprioriteringarna blir en del av Alliansens framtidsmanifest (samt Centerpartiets förslag om jobbpeng).

Ska bli spännande att få ta del av reaktionerna från bloggosfären…

”The election is on”

// Edvin

Twingly, Intressant, Moderaterna, Alliansen, Val2010 och Politik.

Annonser

4 reaktioner på ”Framtidslyftet!

  1. Ping: Förnyelsen går vidare efter samtal med välfärdens medarbetare « Kent Persson (m) blogg

  2. Ping: Är de utförsäkrade sämre medarbetare? « Under den lugna korkeken

  3. Hej. Jag har också läst artikeln i DN av Reinfeldt och Schlingmann.
    Visst, det behövs bättre villkor för de som jobbar inom välfärden. Problemet är att här behövs att man lyfter det till en annan nivå.

    Jag menar att många myndigheter idag är så underbemannade att de inte klarar av sitt uppdrag och riskerar att få stämningar mot sig från olika arga människor. Tex menar jag att både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan missköter sig något enormt och egentligen borde förändras eller avvecklas.

    Vad gäller välfärden så menar jag att om man satsade på att bemanna upp så att det verkligen finns tillräckligt med handläggare så skulle folk inte behöva vänta så himla länge som de idag behöver vänta på olika beslut.

    Sedan måste man ta tag i problemet med bristen på samverkan eller snarare att det inte finns någon samverkan mellan akademi och verklighet inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna, vilket medför att studenterna hamnar på soptippen direkt efter examen därför att på grund av den bristande samverkan mellan akademi och verklighet så anser Svenskt Näringsliv och TCO att dessa studenter blir oanställbara.

    Det går att fixa till det här bara man vill. Visst, universitet och högskolor äger frågan. Men, vi som med egna ögon har bevittnat att de vill inte göra något för att förbättra för studenterna vad gäller anställningsbarheten menar att nu måste regeringen in och pressa dem hårdare, för vi har inte råd att vi var 4:e månad utexaminerar X antal till SOPTIPPEN ändstationen Socialtjänsten därför att samverkan mellan akademi och verklighet brister inom vissa discipliner. Det är inte rimligt att de som tar examen skall straffas för att universitet och högskolor inte prioriterar samverkan och anställningsbarhet.

    Tittar vi på länder/nationer som Amerika och Kanada så har man löst det här och där är arbetslösheten bland samhällsvetarna i princip obefintlig, nästan 0 procent. Detta beroende på att på federal nivå så finns det en mycket aktiv samverkan mellan akademi och verklighet. I Kanada har man genomfört det här genom sitt Federal Student Workers Experience Program där man kopplar ihop akademi med olika federala myndigheter där de får kvalificerad arbetslivserfarenhet som är direkt anpassat till individens akademiska studieprogram. Sedan är det som så att man vill verkligen rekrytera just samhällsvetarna då de har en enormt hög status i Amerika och Kanada. I Kanada sker denna rekrytering bland annat genom programmet The Canada School of Public Service. Sedan har man också Entry Level Jobs – No Experience Needed. Sedan har man en helt annan människosyn och värdegrund än i Sverige. Grunden i Kanada precis som i Amerika och Storbritannien är NOBODY IS UNEMPLOYABLE.

    Så för att hjälpa de som drabbas av att Svenskt Näringsliv och TCO ser dem som oanställbara överallt i Sverige, så skulle man
    kunna ta fram särskilda scholarships för att vidareutbilda dessa i Amerika och Kanada där samverkan mellan Akademi och verklighet verkligen fungerar för samhällsvetarna. Då vinner alla parter, dvs det blir en WIN-WIN situation.

    I Amerika så sker samverkan bland annat genom partnerskapet University-Community Partnerships, som har visat sig vara mycket effektivt och som förbereder studenterna för att ta steget över från högre utbildning till arbetsmarknad.

    Att vi i Sverige väljer att svika generation efter generation efter generation blir ett enormt högt pris Sverige får betala i form av att fler blir långvarit socialbidragsberoende eller att människor aldrig tar ut sin examen och istället fortsätter med nya kurser och program termin efter termin år in och år ut efter examen därför att de sorteras bort aktivt direkt när det söker jobb och således aldrig någonsin kan få en egen försörjning och en ordnad personlig ekonomi.

    Det är skamligt att ingen mer än jag vågar ta upp den här frågan. Man undrar varför man är så feg i det här landet och väljer att prioritera svek mot generation efter generation istället för att satsa stort på samverkan mellan akademi och verklighet och samtidigt inskränker den akademiska friheten som enligt amerikansk forskning visar på att den akademiska friheten är ett ”aktivt hinder” mot anställningsbarhet. Detta framkommer i boken ”University-Community Partnerships” skriven av Tracy Soska och Alice K. Johnson Butterfield.

    Där lyfts det fram att ”The Ivory Tower” är det största hotet mot studenterna och därför har man alltmer börjat prioritera
    olika typer av samverkan samtidigt som man inskränker Elfenbenstornet, dvs den akademiska friheten för att få bort
    de ”stoppklossar” som Elfenbenstornet medfört vad gäller anställningsbarheten.

    Således visar forskningen på att om man sätter samverkan mellan akademi och verklighet som det överordnade målet framför tex Akademisk frihet, så kommer fler i arbete efter examen, eftersom de genom erfarenhet får den erfarenhet de behöver för att kunna ta steget in på arbetsmarknaden efter examen. Detta görs genom olika typer av samverkan med det omkringsliggande samhället och olika viktiga aktörer som tar socialt ansvar och som har sociala mål. Dvs, man vänder sig bort från bemanningsbranschen.

    Således har vi mycket att lära av USA och Kanada vad gäller samverkan mellan Akademi och verklighet för att förhindra att fler generationer trillar utanför samhället efter examen.

    Mvh

    Mikael

  4. Ping: Mysteriet med högerns ekonomiska cred tätnar « Storstad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s