Allt är inte nattsvart i den svenska skolan

Under de senaste månaderna har vi tagit del av nyhetsinslag om att allt är dåligt i den svenska skolan. Lärarna är kassa, eleverna lär sig ingenting, skolorna är undermåliga och att det där med fria skolval inte är bra, att människor som driver friskolor är onda och att kommunpolitiker inte gillar lärare och medvetet försöker jävlas. Dessvärre har jag själv tidsvis ramlat ned i fällan men nu har jag fått nog! Jag vill med det här inlägget lyfta upp mina fantastiska upplevelser under mina år i den svenska skolan. Det handlar inte om alla underbara vänner och rasterna. Det handlar om det viktigaste varje elev har; lärarna. These are my memories of the best teachers in the world:

Karin och Bodil: Mitt bästa minne från grundskolan var inte att jag fick gå på en friskola eller att jag hade roligt tillsammans med mina vänner under rasterna. Mitt bästa skolminne var när jag en dag klarade läsa ord och hela meningar. Kommer ihåg första veckorna när jag började årskurs ett att det var några i klassen som hade lärt sig att läsa under sommaren. Jag var oerhört frustrerad och irriterad. Med hjälp av mina fantastiska lärare, Karin och Bodil, lyckades jag! Det var inte lätt men en dag föll alla pusselbitar på plats. Jag satt vid skolbänken och tittade på tavlan. I högra hörnet stod det dag, datum och veckans uppgifter. Jag tittade på tavlan och började tyst uttala orden och meningarna, bokstav för bokstav. Det var en fantastisk upplevelse. Jag blev så excalterad att jag under resten av läsåret skrev uppgifterna i skolboken i förtid. Alla blev inte glada men huvudsaken för mig var att jag äntligen hade lärt mig att läsa och skriva. Åren gick, jag flyttade och bytte skola och bytte skola ytterligare en gång till eftersom att jag blev antagen till en friskola.

Jonathan East: Alla som studerade på ESN innan 2001 känner Jonathan East. Han var en oerhört sträng och krävande lärare (understatement of the year). Jag grät många gånger under och efter skoltid när jag märkte att jag inte nådde upp till hans förväntningar. Det var värst under matematik- och NO-lektionerna. Jag fick tillbringa flera timmar efter skoltid i själva skolan och hemma för att förstå och skriva mina läxor och inlämningar. I slutändan gav allt hårt arbete och även stöd och hjälp från Jonathan resultat. I efterhand märker jag att det berodde på att han hade höga förväntningar på alla i klassen. Trots att vi några i klassen som inte riktigt hängde med ibland så gav han aldrig upp och sänkte inte sina förvätningar. Han stannade till och med flera eftermiddagar (efter skoltid) i veckan för att hjälpa oss med våra läxor och uppgifter. Jag var oerhört samhällsintresserad och intresserad av historia. Det märkte Jonathan efter att jag hade skrivit en kort uppsats om den svenska stormaktstiden (fortf mitt favoritämne inom historia tillsammans med den svenska frihetstiden). Han lyfte upp mitt arbete och sa till oss (min mamma var i rummet) och sa att jag kanske borde bli historiker eller lärare. Min mamma blev inte glad eftersom att hon tyckte att Jonathan försökte styra mina mål och ambitioner i livet. Jag blev inte glad men jag blev heller inte arg eftersom att han inte var helt ute och cyklade.

Derek Wohlner: Nu börjar det roliga! Derek och Zak hade jag som SO-lärare under högstadiet. Derek mötte jag först i sexan när han vikarierade för Jonathan under några veckor. Derek triggade verkligen igång mitt samhällsengagemang när vi hade en samhällsvetenskaplig introduktionsutbildning. Ganska lik utbildningarna som Folk och Försvar ansvarar för fast mycket bättre och roligare. Hursomhaver. Derek hade jag som SO-lärare i sjukan på högstadiet. Under det året djupdök vi om allt ifrån mänskliga rättigheter, FN, Folkmordet på judar under andra världskriget, situationen för människor i fattiga delar av världen till olika historiska epoker. Vi hade livliga debatter i klassrummet och det hela togs upp till en helt ny nivå efter WTC-attackerna. Jag kommer ihåg när vi diskuterade om det var möjligt att uppnå fred på jorden. Alla, förutom en person, svarade att det är möjligt. En av mina närmsta barndomsvänner, Anna Carin, svarade däremot att det inte är möjligt eftersom att det alltid kommer finnas konflikter mellan människor om allt från mark till vem som ska använda familjebilen. Efter Anna Carins inlägg i diskussionen blev det knäpptyst i klassrummet. Ingen replikerade. Inte ens Derek.

Jason Wroblevski: Ah! När jag tänker på Jason så tänker jag inte på hans fantastiska förmåga att vara ironisk. Han var min lärare i engelska och matematik i sjuan. Handen på hjärtat, och jag vet att minst 99 procent av alla mina gamla klasskamrater i 7C håller med mig, han var den bästa läraren på ESN. Han hade en fantastisk förmåga att göra lektionerna intressanta och roliga. Han höll sig inte till en sorts pedagogik utan växlade. Han hade skyhöga förväntningar på oss, gav oss läxor flera gånger i veckan och var en fena på att rätta allting. Dessutom gjorde han något som vi inte var vana vid. Han presenterade klassernas resultat i matematik och engelska i skoltidningen. 7C var bäst! Vi var bäst i skolan när det kom till att lämna in våra läxor i tid och vi hade även bästa resultaten av samtliga klasser. Vi var till och med bättre än åttorna men framför allt blev vi bättre under läsåret.

Zak Wirk: I åttan fick klassen en ny mentor. Vi kan väl säga att det var nu som alla höll på att genomgå puberteten och att koncentrationsförmågan i klass 8C inte var på topp alla gånger. Zak hade vissa svårigheter att hålla nere ljudnivån i klassrummet. Mitt bästa minne av Zaks lektioner är att han underströk vikten av att kritiskt granska saker och ring i samhället och titta på händelser som påverkat Sverige och världen ur olika vinklar och nivåer och att ifrågasätta diverse påståenden från organisationer, politiska partier, företag etc. 2002 var även ett valår och det var året som jag blev medlem i Moderata Ungdomsförbundet. Det var svårt för mig att dölja mina politiska åsikter för klassen och Zak men det gjorde inte så mycket. Trots att jag och Zak inte var överens politiskt så var han rättvis i sina bedömningar om mina prestationer i klassrummet. Kritiskt granska, att se saker ur olika perspektiv och att våga ifrågasätta. Det är kunskaper som jag använder mig av än idag. Fantastiskt!

Nu är det dags för gymnasieåren!

Katarina Sweding: Var min mentor och lärare i engelska. Det var oerhört konstigt att börja på en ny skola i en kommun som jag knappt hade besökt innan i en klass med människor som jag inte kände. Bubblan ESN hade officiellt spruckit. Jag var oerhört bra på engelska. Jag var så bra att jag med tiden blev lite lat av mig. Väntade med att påbörja mina skriftliga uppgifter, plugga inför proven och även lämna in diverse uppsatser. I slutändan gick det bra ändå. Jag lärde mig massvis med nya saker som ökade mitt ordförråd  och förståelse av pinne-upp-i-rrrrr-engelska. Tack Katarina! Jag har fortfarande lite dåligt samvete över alla gånger som jag fick höra av mina gymnasielärare att jag skulle fått ett MVG i kursen X, Y och Z om jag hade dykt upp och även lämnat det ett specifikt arbete.

Bert Sundbom: Var en fantastisk lärare. Lite som Jason fast annorlunda. Han använde olika pedagogiska verktyg och använde en massa historier för att kunna nå ut till oss. Katarina tog över undervisningen i svenska från och med andra året på gymnasiet.  Jag var oerhört duktig på att hålla i muntliga redovisningar. Jag älskade att hålla föredrag för klassen. Däremot var jag inte lika bra på att skriva. Hur än jag försökte i svenskan så gick det inte riktigt fram. Katarina lyfte upp mina styrkor och uppmärksammade mig om mina svagheter. Det var under den här tiden som allt började vända. Visst det syntes inte på betyget men huvudsaken för mig var att jag lärde mig något och blev bättre. När jag tittar tillbaka på läsåret 05/06 kan jag konstatera att jag har vandrat en lång väg. Om jag inte hade haft Bert och Katarina på mig som två duktiga hökar hade jag fortfarande stampat på samma plats. Jag hade exempelvis aldrig vågat skriva insändare och blogga! 

Hélène Edgren: Var min lärare i kurserna Historia A B och Projektarbetet. Till en början så skrämde Hélène mig och några av mina klasskamrater. Hon var tuff. Jonathan och Jason hade skyhöga förväntningar på oss men Hélènes förväntningar var snäppet högre.  Jag fick tillbringa många timmar med att läsa igenom kursboken och skriva diverse uppgifter. Fick VG i Historia A. Jag blev inte glad men hade inställningen att göra en storslagen comeback under B-kursen. Min bild av Hélène förändrades under första läsåret. Från att ha skrämt mig tyckte jag att hon var en jäkligt duktig lärare som kunde sina grejer. När jag studerade Historia B tillbringade jag mer tid på skolan, efter skoltid, för att plugga och skriva arbeten. Var oerhört aktiv (kanske lite för aktiv) i klassrummet. Vi hade ett gäng treor som läste med oss eftersom att de hade studerat i Cantebury under ett halvår. Nu i efterhand inser jag att jag kanske tog i lite väl mycket när jag försökte visa framfötterna genom att prestera bättre än treorna. Under året gick vi igenom olika svenska och globala epoker. Allt från svenska stormaktstiden till den nya världen efter att muren föll. Den bästa uppsatsen som jag har skrivit, någonsin, handlade om revolutionen i Ungern 1956. När det var dags för betygssnack så hade jag stora förväntningar. Jag hade verkligen gett mitt hjärta och själ under läsåret för att få ett MVG i kursen. Beskedet från Hélène blev dock att jag skulle få ett VG i Historia B. Jag blev naturligtvis lite ledsen men lät inte det förstöra min tillvaro. Några veckor innan skolavslutningen så meddelande Hélène mig om att hon hade ändrat sig. Hon berättade för mig att hon hade gått igenom alla mina arbeten som jag hade lämnat in under året, gått igenom mina muntliga redovisningar och även tagit hänsyn till hur jag hade arbetat i klassrummet. Istället för ett VG fick jag ett MVG i Historia B. Hon sa även några ord som har följt med mig under åren. Hon sa att jag var en målmedveten elev som hade uppnått hennes förväntningar och att hon var imponerad över att jag trots mina utmaningar (min mamma gick bort under våren 04 och min morfar under december 04) var stark och kunde sprida glädje.

David Tingsgård: Han påminner mig lite om Jack Black. Fast en mycket coolare version. Hade honom som lärare i Filosofi A. Filosofilektionerna var något som jag alltid längtade till eftersom att lektionerna var levande. Ibland kunde vi tillbringa en hel lektion att diskutera och problematisera en frågeställning. Det var under Davids lektioner som jag verkligen utvecklade mitt sätt att se på världen, på mig själv och min omgivning. David var den första läraren som fick mig att våga inta en annorlunda position i en sakfråga.  Jag skrev ett arbete om abort och började argumentera mot abort ur ett filosofiskt perspektiv (för att klargöra: jag är för kvinnors rätt att välja). Det var annorlunda men spännande. Jag kommer ihåg att jag var nervös så innan jag ens skulle börja skriva mitt arbete gick jag till David och berättade för honom om ämnet och att jag tänkte pröva en annorlunda approach i abortfrågan. Han log och sa lycka till.

Det här var min historia om ledare som haft en stor betydelse för mig under min tid i den svenska skolan. Jag är övertygad om att det finns fler personer som har varit med om liknande erfarenheter. Det är viktigt att vi upplyser varandra om bristerna i utbildningsväsendet men samtidigt är det viktigt för oss att även lyfta fram det som som fungerar och alla duktiga lärare som arbetar hårt med att hjälpa varje enskild elev att nå målen och att få maxmial nytta av innehållet i utbildningarna.

// Edvin

En majoritet av kommunerna höjer lärarlönerna över miniminivån!

Igår kväll uppmärksammade SVT Aktuellt att en tredjedel av sveriges 290 kommuner höjer lärarnas löner över miniminivån. Jag kan naturligtvis inte svara på varför det ser ut som det gör i de enskilda kommunerna och hur politiker, tjänstemän och rektorer resonerar. Däremot kan vi av inslaget i alla fall konstatera att två tredjedelar, alltså en majoritet, av kommunerna höjer lärarnas löner över minimumnivån. Det är oerhört bra och viktigt! Duktiga lärare är en viktig pusselbit för att minska utslagningen och höja resultaten i hela utbildningsväsendet.

För några veckor sedan plingade ett pressmeddelande i inboxen. Istället för att revidera lönerna för kommunens lärare, inom ramen för löneökningsutrymmet som anges i kollektivavtalet om 1,5 procent, görs på Rudbeck en satsning omfattande 4 procent för Sollentunas kommunala gymnasielärare. Senaste beskedet för grundskolorna är att det ser ut att landa på 3,5 procent. Jag tycker det är ett oerhört bra kliv i rätt riktning eftersom att våra duktiga lärare förtjänar det men också för att vi har en målsättning om att ha Sveriges bästa skolor. Då är det självklart att Sveriges bästa skolor har lärare som har bra betalt. Genom konkurrenskraftiga löner lockar verksamheterna till sig duktiga pedagoger och ledare som är med och höjer kvaliteten i våra verksamheter och resultaten.

SVT Rapport , Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund , SKL

Relaterade nyheter: Kalmar kommun satsar också på att höja lärarlönerna. Även Kalmar har ett mål om att ha Sveriges bästa skolor.

// Edvin

Flashigare visitkort Vs Bättre utbildningsväsende för eleverna

Noterar att jag inte har skrivit så mycket om utbildningspolitik under den gångna veckan och att jag inte har lyft upp om det som händer i Sollentuna och det beror på att veckan har varit kort men också för att jag har haft fullt upp på jobbet. Kunde dessvärre inte närvara på utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens mål- och kvalitetshalvdag i torsdags. Inväntar minnesanteckningar från min gruppledare Maria Olovsson. För några veckor sedan blev jag av nämnden utsedd till kontaktpolitiker för Samhällsvetenskapliga programmet och IB-programmet på Rudbeck i Sollentuna. Har skickat en förfrågan om att göra ett verksamhetsbesök innan sommaruppehållet för att lyssna på rektorer, lärare och även elever för att få en bild av vad de tycker om alla de viktiga pusselbitarna och hur de arbetar med att nå målen. Kommer fokusera extra mycket på att lyssna på eleverna, skolan är trots allt till för eleverna.

Något som jag däremot har hunnit göra är att följa skoldebatten via olika medier. För er som är intresserade tipsar jag er att följa flödet från #skollyftet, där debatten om den svenska skolan har varit levande under flera veckor. Jag har fått ta del av några fantastiska utvecklingsarbeten och deltagit i flera debatter. Ett återkommande tema handlar om huvudmannaskapet i den svenska skolan. Det finns fortfarande personer och organisationer som tror att ett förstatligande av den svenska skolan löser bristerna i utbildningsväsendet men det finns även personer som vet att magin sker i verksamheterna generellt (i synnerhet i klassrummen) och inte i förvaltningar runtom i kommuner eller på utbildningsdepartementet. Kompetensen finns hos lärarna, rektorerna och även eleverna. Det viktigaste för mig är att lärare, elever och ledningarna i verksamheterna har goda verktyg som de kan använda sig av för att höja kvaliteten, minska utslagningen och sänka trösklarna in på arbetsmarknaden i synnerhet för dem som står allra längst bort. Det är genom duktiga pedagoger, delaktiga ledare, ökat samarbete mellan lärare och målmedveten styrning och uppföljning från oss som är huvudmän som ger framgångsrika skolor. Utbildningsväsendet blir inte bättre bara för att man fixar ny layout på visitkorten. Förstår man inte detta så faller man i diket.  Backspeglar är bra och viktiga men de hör hemma i en bil och inte i den svenska skolan. Blicka framåt istället!

Bloggar: Maria Stockhaus skriver om mediebilden av den svenska skolan. Gunnar Hökmark är inne på att makten måste bort från politiker ned till verksamheterna via införandet av en nationell skolpeng. Linda Norberg skriver om att det fria skolvalet gynnar eleverna.

Relaterade inlägg: Har skrivit om huvudmannaskapsfrågan tidigare. Tycker fortfarande att det är en visitkortsfråga.

// Edvin

Den stora boooorgerliga konspirationen II

För några timmar sedan publicerades Dagens DN Debatt där Moderaternas partisekreterare presenterade att hon kommer lägga fram ett förslag till partistyrelsen om att offentliggöra namnen på bidragsgivare som donerar mer än 20000 kronor per år. Noterade i mitt tidigare refererande inlägg att jag glömde ge min syn på det hela. Under samtliga gånger när debatten har blossat upp så har jag haft en klar och tydlig ställning i frågan; jag tycker inte att Moderaterna ska behöva redovisa vilka medborgare som donerar sina egna pengar till organisationen eftersom att jag tycker det ska vara en självklarhet för medborgare att kunna stötta oss ekonomiskt eller via egen kraft under diverse kampanjer och liknande utan att deras partitillhörighet offentliggörs och utan att de hackas sönder av skvallerpress, skvallerbloggar och skvallertwittrare. Det är min syn på det hela och tar jag en titt på flödet så ser jag att det finns delade meningar internt i frågan och det gör mig inte så mycket eftersom att vi är ett stort och brett parti som samlar människor med en massa olika åsikter och idéer. Så att nej Peter Andersson, jag är nog ingen partimegafon. Däremot är det ingen hemlighet att jag har ett oerhört högt förtroende för Sofia Arkelsten som partisekreterare för Moderaterna. Hursomhaver. Jag noterar att bland annat Copy & paste-sekten NetRoots har slagit på stora trumman och försöker komma med en halvtaskig motdrag eftersom att Sofia Arkelsten vill att S och LO ska redovisa det dolda stödet och ge LO-medlemmar som inte sympatiserar med S chansen att inte tvingas stödja S ekonomiskt. Deras reaktion är både tragisk och rolig på samma gång. Det här skrev jag om Copy & Paste-sektens bild över Höööööööögerns ekokammare för någon vecka sedan:

Jag har tittat på bilden över Höööööööööööögerns ekokammare och är imponerad. NätRötterna har som en sekt suttit i en ring och ritat pilar och intalat sig själva om att det finns en stor borgerlig konspiration i Sverige mot Socialdemokraterna och framhäver sig själva som ett gäng hederliga riddare som ska rädda Sverige från kyla och barnaätande zombies. Men i själva verket slåss de mot väderkvarnar och värst av allt är att ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha. Okej jag skrattade oerhört mycket när jag såg bilden samtidigt som jag skrev inlägget. Klarar inte av att skriva mer! Jag tycker faktiskt lite synd om gänget på NetRoots.  De skyller fortfarande sina misslyckanden på andra (exempelvis väljarna) och så länge de gör det så kommer det vara svårt för alla att ta fram huvudet ur sanden.  Snap back to reality! 

Faktum är att NätNötterna efter dagens DN Debatt fortfarande skyller sitt partis interna strider på oss och nu försöker de på ett snyggt sätt framställa det som att storyn med Svenskt Näringsliv och Prime på något sätt är kopplad med Moderaterna. Jösses. Alltså killar. Peter, Johan, Högberg, Sebastian m.fl; Vi tar inte emot bidrag från företag och eller organisationer. Och jag kan med gott samvete utan att sätta orden i någons mun säga att vi skiter fullständigt i era interna  ”dokusåpaskandaler”.

Media: SVT, DN-ledare, AftonbladetSvD, SR

Bloggar: Thomas

// Edvin

M väljer att visa korten. Hur kommer S och LO att agera?

Dagens stora snackis i Sverige under resten av veckan kommer vara Sofia Arkelstens debattartikel på DN Debatt. Hon kommer att på nästa partistyrelsesammanträde föreslå att Moderaterna omedelbart börjar offentliggöra namnen på de privatpersoner som skänker mer än 20.000 kronor om året till partiet. Anledningen är att undanröja alla misstankar om att otillbörig påverkan kan förekomma. Frågan har varit uppe på dagordningen några gånger under de senaste åren, våra politiska motståndare har i olika debatter hävdat att Moderaterna tar in stora summor från bland annat diverse företag trots att vår policy har varit glasklara; vi har aldrig tagit emot pengar från företag och eller juridiska personer. Ska bli spännande att följa flödet under dagen och det kommer bli oerhört spännande att se hur Socialdemokraternas verställande utskott och även LO-borgen kommer gå med på att låta LO-medlemmar inte behöva pröjsa för Socialdemokraternas valkampanj och samt redovisa det oavlönade arbete som LO bistår Socialdemokraterna med.

// Edvin

Guteland är okunnig och föreslår åtgärd som kan öka betygsinflationen

Har precis läst Jytte Gutelands senaste debattartikel på Politikerbloggen om lärarnas status i Sverige. Sällan har jag läst en debattartikel med så mycket bullshit och så få nya förslag hur skolan ska utvecklas och hur läraryrkes status ska återupprättas i Sverige. 

Föga förvånade är inte Jytte Guteland glad över att elever som studerar inom yrkesutbildningarna numera frivilligt, under eller efter utbildningsperioden, får välja att läsa till högskolebehörigheten. Förstår att Jytte Guteland vill pressa in allting men faktum är att det hon föreslår är en återgång till utslagning och sedemera utanförskap. Det finns en anledning till att Sverige har ett av europas högsta ungdomsarbetslöshet och det beror bland annat på att utbildningsväsendet varit kass och att utslagningen från grundskola till gymnasium + gymnasium till arbetsmarknad och högre utbildning varit hög.

När det gäller den så kallade betygsinflationen så är det en fråga som har dykt upp några gånger sedan 2008. 28 gånger låter högt men det rörde sig om 700 personer i den svenska skolan mellan 1997 och 2007.  Skolverket konstaterade dessutom, när frågan var uppe 2008, att det inte fanns någon betygsinflation eftersom att medelbetyget varit konstant mellan 03-08. Dessutom skriver Jonas Vlacho att det inte finns några större skillnader mellan hur friskolor och kommunala skolor sätter betyg och att den huvudsakliga förklaringen till betygsinflationen inte är den ökade konkurrensen utan att en mer trolig förklaring är övergången från normbaserat till ett målstyrt betygssystem. Kuriosa: För att motverka betygsinflation fattade regeringen ett beslut om att cirka 10 procent av de nationella proven på gymnasiet ska samlas in och dubbelrättas. 

Värst av allt med Jytte Gutelands debattartikel visar att hon har sovit under de senaste åren än att hänga med i den skolpolitiska debatten. Punkt 1, 2, 4 och 6 håller på att genomföras eller har redan genomförts. Punkt 3 är en fråga mellan parterna men vi har fått indikationer från Alliansen att de kommer återkomma med ett system för att belöna duktiga lärare. Det är bra! Jytte Guteland borde även veta att lärarfacken är för ökad lönespridning. När det gäller punkt 5 så har kraven på Sveriges rektorer ökat. Bland annat så har alla som velat arbeta som rektor fått genomgå en obligatorisk rektorsutbildning. Däremot håller jag inte med om att man ska säga upp rektorer som efter fyra år ökat andelen elever som får fullständiga betyg från 71 procent till 89 procent. Dels eftersom att det riskerar att slå undan det stora kvalitetsarbetet som sker runtom i många verksamheter i Sverige men också för att det kan leda till orättvis betygssättning och även betygsinflation.

Jytte Guteland tycker om att bjuda in politiska motståndare till diverse interna jippon – Jag vill välkomna Jytte Guteland ut till verkligheten!

// Edvin

69 miljarder kronor is not enough för Paggan

Har precis läst artikel av Leif Pagroktsky på GP. Han ojar sig över matchningsproblemen på arbetsmarknaden, klagar över att staaaaaten har förlorat pengar på jobbskatteavdragen samt några av skattelättnaderna för jobbskaparna och presenterar den stora lösningen på alla problem: Tusentals AMS-utbildningar. Seriöst, arbetsmarknadspolitiken kostar cirka 69 miljarder (:O :O :O) kronor. Det stora problemet är inte att folk är outbildade i Sverige, för vi är ett land med många utbildade människor. Kompetensen finns och om man vill utbilda sig på högskola/universitet eller fixa gymnasiebetygen så finns möjligheterna. Hör och häpna det finns även AMS-utbildningar!  Om Leif Pagrotsky verkligen vill förbättra matchningen på arbetsmarknaden så borde han backa upp Centerpartiets förslag om att konkurrensutsätta hela Arbetsförmedlingen och berätta för Ylva Johansson att det kanske inte är en toppenidé att återinföra 100-dagarsregeln i A-kassan igen. Eller varför inte föreslå åtgärder för att göra det mer gynnsamt för företag att växa och skapa ännu fler jobb? Eller att studenter som hoppar in i den högre utbildningen blir får examen snabbare? Just sayin. 

In other News: Blev glad när jag läste Hillevi Engströms debattartikel om sista steget i Jobb- och Utvecklingsgarantin. Förstår att lösningarna inte är enkla eftersom att det i många fall handlar om människor som varit borta i många år från arbetsmarknaden, som aldrig haft en chans och som har psykiska och fysiska besvär. Men syftet med åtgärderna ska vara till för att hjälpa människor tillbaka och dessvärre missade Sven Otto Littorin några spindelnät i AMS-huset när han städare rent efter september 2006.

Update: Hillevi har skrivit en bra replik på Leif Pagrotskys AMS-artikel.

// Edvin