Mindre valfrihet för landets barnfamiljer med (S)

Noterar att några riksdagsledamöter twittrat flitigt kring dagens RD-beslut om att införa en stimulans på 200 miljoner kronor per år för att underlätta kommuner att upprätthålla barnomsorg under kvällar, nätter och helger. Eva Lena Johansson (S) twittrade om att Alliansen inte tycker att barnfamiljer ska ha rätt till flexibel barnomsorg. Lars Ohly (V) twittrade om att beslutet innebär att regeringen kommer utreda hur alla barn ska erbjudas barnomsorg på nätter och helger. Mot sin vilja. Grejen är den att inläggen inte stämmer. Allianspartierna är eniga om att svensk barnomsorg måste bli mer flexibel och måste utgå ifrån familjernas behov istället för att familjerna ska anpassa sig efter systemen.

Skillnaden mellan oppositionens linje och Alliansens linje i denna fråga är att allianspartierna inväntar en kartläggning från Skolverket för att veta hur stort behovet är för att därmed matcha det med riktig finansiering istället för att höfta ut en siffra. Dessutom vill inte Alliansen minska valfriheten för landets barnfamiljer genom att avskaffa barnomsorgspengen. Syftet med barnomsorgspengen (infördes under förra mandatperioden) är att öka barnfamiljernas möjligheter att välja barnomsorg utefter behov. Det är en kommunal ersättning till enskild godkänd förskola, fritidshem eller annan pedagogisk verksamhet. Socialdemokraterna vill avskaffa barnomsorgspengen med vaga motiveringen om att möjligheten att exempelvis välja en verksamhet nära jobbet bland annat försvårar kvinnors inträde och etablering på arbetsmarknaden. I klartext: Socialdemokraterna använder ett BS-argument för att minska valfriheten för landets barnfamiljen till förmån för att införa ett one size fits all system. Tråkigt eftersom att problemet är att landets barnfamiljer har svårt att få ihop livspusslet och för att barnomsorgen inte är tillräckligt flexibel. Jag vågar gissa mig på att en majoritet av landets föräldrar inte vill ha mindre valfrihet utan vill välja en verksamhet nära jobbet samt föredrar att barnen sover hemma med passning.

In other news: Förra veckan var vi många som var förvirrade över Socialdemokraternas inställning kring skolval. Det var många olika bud, ena dagen ville inte Socialdemokraterna avskaffa det fria skolvalet och under nästa dag ville dom avskaffa det fria skolvalet genom kvotering. Dagens beslut och Socialdemokraternas position kring barnomsorgspengen rätar ut alla frågetecken kring partiets inställning om valmöjligheter inom välfärden: Socialdemokraterna vill minska valfriheten. Jag är dock inte förvånad över Socialdemokraternas inställning kring valfrihet inom välfärden. När Alliansen genomfört reformer som anpassar systemen efter enskilda människors livssituation och behov, har Socialdemokraterna alltid yrkat på avslag.

// Edvin


Annonser

Skolval, likvärdighet och hög kvalitet/resultat

En kortis – Noterar att det fria skolvalet är uppe på tapeten igen, bland annat på grund av att Lärarnas Riksförbund har kongress men framför allt eftersom att Stefan Löfven och Socialdemokraterna bland annat vill kvotera in elever i olika klassrum baserat på utbildningsbakgrund och skolresultat. Det är ett oklart förslag från ännu en yvig partiledare från Socialdemokraterna om ett stort samhällsproblem.

Politiska företrädare (oftast till vänster samt personer som tror att centralstyrning från ett departement kommer lösa problemen) brukar lyfta fram att problemet med skolvalet och alla andra val som vi gör i livet är att personer med högre utbildningsbakgrund och bättre ekonomi tenderar att göra mer medvetna val och att andra människor, som oftast kommer från socialt utsatta områden, lämnas kvar på perrongen. Jag håller med om att det är ett problem att människor på grund av olika anledningar inte kan göra aktiva val. Anledningen till varför vissa är mer aktiva än andra skiljer sig. Det kan handla om allt ifrån att det finns brister i skolvalsystemet till språkliga hinder. Det kan också vara så enkelt att elever och vårdnadshavare från studieovana hem inte vet att man kan välja själv eller att de inte förstår vad det innebär att välja en utbildning. Frågan jag ställer mig är ifall man därför bör avskaffa skolvalet och återigen låta storleken på plånboken avgöra om man ska få välja skola eller ifall det istället behövs reformer på både lokalt och nationellt plan som löser knutarna. Min slutsats är följande, om problemet är att det finns människor som inte kan göra aktiva val eller känner att dom inte kan påverka skolsituationen behövs det bättre verktyg. Det kan t ex handla om att förbättra skolvalsystemet, ge bättre information till alla vårdnadshavare och att se över resurstilldelningen.

För övrigt finns det goda exempel på hur man kan kombinera skolval, likvärdighet och hög kvalitet/resultat i den svenska skolan. Enligt SCB ökade andelen elever som är behöriga till gymnasiet mellan 1998-2010 i följande områden som definieras som socialt utsatta: Flemingsberg, Alby, Fittja, Hallunda-Norsborg, Husby, Tensta, Hyllie, Andersberg, N:a Biskopsgården, Brynäs, Gårdsten och Gottsunda. Andelen elever från Fisksätra som var behöriga till gymnasieskolan var 88,6 procent vilket till och med var högre än riksgenomsnittet. Allt är inte perfekt i den svenska skolan men allt är inte nattsvart heller. Vi har mer att vinna på genom att lyfta upp goda exempel i skoldebatten. 

// Edvin