Profilering gynnar inte Alliansen

En kortis –  Läget i opinionen är som den varit under lång tid dom senaste månaderna allvarligt. Två partier inom Alliansen balanserar vid spärren medan Folkpartiet och Moderaterna stagnerat vid tidigare nivåer. Somliga har under våren sagt att det är Moderaternas fel att det gått sämre för övriga partier, lösningen har då varit ”ökad profilering” och därmed konflikt gentemot Moderaterna i olika frågor. Jag har skrivit det flera gånger under dom senaste månaderna att den slutsatsen är felaktig. För att citera André Assarsson “Det är inte polarens fel för att du själv är singel“, samma sak går att översätta till politiken. Det är inte Moderaternas fel att det gått dåligt för övriga allianspartier. Vi kan cirka nio månader senare enkelt konstatera att profilering och konflikt mot allianspartier och därmed alliansen  inte gynnat enskilda allianspartier eller alliansen som helhet. Mätning efter mätning har visat att profilering inte genererat starkare förtroende eller ökad stöd. I ett tidigare blogginlägg skrev jag att profilering inte var ett problem, att det var politikutveckling. Stryk det. Inte för att jag hade fel i sak utan för att somliga tror att profilering går ut på att ha interna konflikter mellan olika partier. Sådant skadar förtroendet för ett enskilt parti och för hela alliansen i synnerhet under ekonomiskt svåra tider. Beiget att säga det men väljarna gillar partier som kan ta ansvar och som vill men framför allt kan regera. Istället för att vänta på att det ska gå dåligt för ett annat parti, exempelvis att ett parti ska hamna i en kris och dylikt, måste samtliga allianspartier göra hemläxan. Det behövs politikutveckling på riktigt. Kasta profileringshetsandet gentemot andra allianspartier i papperskorgen. Istället måste fokus ligga på hur man kan lösa olika samhällsproblem lokalt såväl som nationellt samt hur alliansen gemensamt kan utveckla samarbetet för att ha en bra reformagenda för dom kommande åren.

Övriga inlägg: Det går trögt – Vi förtjänar siffrorna,  Varningsklocka för M – Öka tempot.

Aftonbladet, DI, Expressen, SvD

// Edvin

”Om det inte finns jobb när man går ut så får man väl skapa det själv”

Läste imorse att Utbildningsutskottets Ordförande Tomas Tobé (M) vill via lagstiftning dels se över antagningskraven för att komma in på estetiska programmet samt eventuellt se över dimensioneringen av utbildningarna, vilket innebär att man ser över antalet platser inom estetiska programmet. Tomas Tobés tankegångar är på inget sätt nya utan han har antytt detta vid några tillfällen under året. Låt mig vara tydlig, det är ett problem att elever som väljer vissa utbildningar slussas ut i arbetslöshet och att det i vissa fall är så att utbildningar är för stora och därmed överstiger eller i vissa fall understiger dagsaktuella behovet på arbetsmarknaden. Däremot anser jag att synen är ganska enkelspårig i synnerhet när det gäller estetiska programmet och även förra årets (ur)spårade debatt om humanoriautbildningar på universitetsnivå.

Varför göra det svårare än det behöver vara? Anledningen till att vissa utbildningar, i det här fallet estetiska, leder till arbetslöshet beror dels dålig utbildningskvalitet men framför allt dålig företagsamhet och därmed fattigt kulturutbud. Sedan är det så att många elever som läser väljer att vidareutbilda sig antingen fortsätta inom ”estet-spåret” men många väljer studier vid högskola och universitet vilket i sin tur leder att många förädlar sina gymnasiekunskaper inom andra studie- och yrkesområden. 97 procent av eleverna som gått estetiska programmet studerar vidare på universitet eller arbetar enligt statistik från SCB. Vi ska även inte glömma bort att Sverige är världens tredje största musikexportör efter USA och Storbritannien samt att många företag använder sig av esteter för att bygga och designa olika sorters produkter.

Istället för att minska valmöjligheterna för eleverna tycker jag att man bör bygga fler broar efter men framför allt under gymnasietiden mellan studier och arbete och stärka företagsamheten så att fler unga kan få användning och förädla sina kunskaper. Ytterligare reformer är bättre studie- och yrkesvägledning (har pekat på det tidigare) främst inom grundskolan så att fler elever kan göra medvetna val. På gymnasiet handlar det om att studie- och yrkesvägledarna är mer närvarande under elevernas studieperiod samt öppna upp för rekryteringsföretag att hjälpa elever att kunna hitta arbeten antingen under eller efter studierna. Sedan håller jag med Sofia Byström-Borg ”Om det inte finns jobb när man går ut så får man väl skapa det själv”.

SVT, Aftonbladet, DN, SR, SvD

In other news: Om några minuter kommer Jan Björklund presentera direktiven till en utredning som ska utvärdera kommunaliseringens effekter för skolan. Återkommer med kommentarer på Twitter om detta. Men i stort tycker jag att det är slöseri med tid att fokusera på visitkortsfrågor.

// Edvin

Stockholmshjärtat är glad över T-bana till Nacka – Alliansen levererar!

Det var ett tag sedan jag bloggade och det beror främst på att jag gått över mer till att twittra och hålla pejl på Facebook men jag kommer nog ha stor anledning att skriva av mig kring stora politiska frågor under hösten främst med tanke på att det är budgetprocesser all over the place. Dagens stora händelse var naturligtvis Fredrik Reinfeldts sommartal. Efter en ganska omtumlande vår och enligt mig lugn sommar hade jag höga förväntningar på att han skulle höja ribban genom konkreta budgetprioriteringar och titta lite längre fram. Alliansen vann 2006 främst för att vi tillsammans trots våra olikheter hade en gemensam agenda för Sverige och därför är det bra att Fredrik Reinfeldt i DN-debattaren pekade ut på att valmanifestet måste kopplas med en idéplattform. För det är mer som förenar samtliga allianspartier än skiljer oss.

Tycker att prioriteringarna på stärkt företagsamhet, fler broar mellan studier och jobb, nationella infrastruktursatsningar och  forskning är bra generella drag i budgetprocessen vilket naturligtvis som vanligt kommer kombineras med fler reformer. Exempelvis skickade regeringen ut en promemoria för några veckor sedan om att göra det mer lönsamt för människor som lever på försörjningsstöd att arbeta samt införa ett aktivitetskrav inom försörjningsstödet. Idag är det nämligen inte tydligt lagreglerat. Tror däremot att det kommer behövas ytterligare riktade jobbreformer för att hjälpa människor som levt på försörjningsstöd att få en fot in på arbetsmarknaden. Kommer om inte allt för länge att presentera förslag om det i en kommande MUF-rapport.

Stockholmshjärtat bultade lite extra för den tydliga prioriteringen för att finansiera en fortsatt utbyggnad av hela infrastrukturen i Stockholmsregionen genom att flagga för en tidigareläggning av T-bana till Nacka. Processen har varit lång men viktig. Fredrik Reinfeldt har rätt när han säger att förberedelser inför ett val är A och O för att kunna leverera riktiga reformer istället för att köpa grisen i säcken. I vänsterpartiernas fall handlar det om halvering av elen genom snabbavvecklad kärnkraft (hotar jobb, ekonomin och klimatet), hot om avsägningar för hundratusentals medarbetare inom välfärden genom avskaffad valfrihet, slopad förbifart, skatt på avstånd, kostnadschock för landets företagare, försämrad RUT och ROT (vilket skapar grogrund för fler svarta jobb) och höjd skatt riktat mot människor som tjänar minst.

Om det inte vore för Carl Cederschiöld, Karin Starrin, Lars Eric Ericsson, Kristina Axén Olin, Mikael Söderlund, Ewa Samuelsson, Lennart Gabrielsson, Chris Heister, Christer G Wennerholm, Maria Wallhager och Gustav Andersson hade inte senaste årens infrastruktursatsningar både på väg- och spårsidan inte blivit av inte minst dagens besked om att tidigarelägga utbyggnaden av  tunnelbanan till Nacka. För det var just dessa personer som under förra mandatperioden genom  gemensamma förhandlingar såg till att vi fick en samlad trafiklösning för hela Stockholmsregionen vilket sedan blev första delen av den stora Stockholmsöverenskommelsen. Viktigt att understryka i sammanhanget är även att med listan över projekt medföljde ett tydligt besked om att även regionen skulle vara med och ta ansvar för finansieringen. Som ung stockholmare är jag glad över att våra beslutsfattare tar ansvar och som alliansvän är jag stolt över ledarskapet som partivännerna visat genom åren. Flera viktiga bitar av Cederschiöldpaketet blir verklighet. Sedan kan Erika Ullberg, vars alternativ är nedskärningar inom kollektivtrafiken och  underfinansiering av Förbifart Stockholm, gnälla bäst hon vill men det är faktum. Socialdemokraterna lovar runt men håller tunt medan ett besked från Alliansen är ett besked och inte ett luftslott. Däremot är Erika Ullberg välkommen att hoppa på tåget innan dörrarna stängs men som det ser ut just nu vill hon samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och återigen använda Stockholm och Stockholmarna som bricka i oppositionens interna maktspel vilket kan innebära slopad förbifart, nedskärningar inom kollektivtrafiken och att luftslotten gör comeback.

Bloggar: Thomas, KentSten och Christer.

// Edvin