Min relation till facket

Under de senaste veckorna har jag noterat att många blivit förvånade över mitt ökade fackliga intresse samt engagemang under årets avtalsrörelse. Alla som känner mig vet att jag inte varit intresserad över fackens engagemang under en avtalsrörelse. Jag har överhuvudtaget inte varit intresserad över de fackliga organisationernas arbete när det inte varit avtalsrörelse. Det beror på att jag haft en felaktig bild om facket och dess uppgifter och därmed kärnan i den svenska modellen på arbetsmarknaden. Får ångest bara av att tänka på vissa kommentarer jag hävde ur mig för många år sedan när jag läste om hur fack och arbetsgivare agerade under tidigare avtalsrörelser och även blockader. Jag tog ett tydligt ställningstagande för ena parten. Inte nödvändigtvis för att det var rätt. Mer för att jag lyssnade mer på andra än på mig själv. Jag är oerhört glad över att jag inte är 16-19 år längre.

Det finns olika anledningar till varför jag haft en skev syn på den fackliga rörelsen. Dels har det med att jag tidigare associerade ”facket” med LO. LO har ett nära samarbete med Socialdemokraterna och arbetar därmed inte med övriga partier som inte tillhör ”arbetarrörelsen”.Ja ni förstår hela grejen.  Det har också att göra med ointresse. Anledningen till att jag har ett brinnande intresse för i utbildningsfrågorna beror bland annat för att jag tillbringat merparten av mitt liv i utbildningsväsendet.

Allt förändrades under 2010. Året då jag tog det stora klivet ut på arbetsmarknaden. Året då jag på allvar fick träffa människor som berättade om sina upplevelser, motgångar såväl som framgångar. Det var mest berättelser om motgångarna som fick mig att på allvar ifrågasätta huruvida det som vänner och bekanta utsattes på var i enlighet med avtal och lagar. Jag kommer ihåg hur jag tillbringade en hel lördag åt att leta upp information på nätet för att hjälpa mina vänner samt bekanta. Det gick så långt att jag frågade några fackligt aktiva vänner om tips på lösningar. Händelserna var en rejäl ögonöppnare. En dörr till verkligheten. Men jag formades även av framgångarna. De fackliga organisationerna finns inte bara till för människor när det har gått åt helvete. De finns där hela tiden. Det finns ett enormt mervärde i att vara fackligt ansluten än bara lön och schyssta villkor under åren man arbetar. Något jag tycker är fantastiskt med Unionens medlemspaket är att det finns något för alla olika typer av medlemmar. Studenter, egenföretagare, pensionärer, chefer. You name it!

Detta innebär inte att jag på något sätt automatiskt står emot näringslivet och arbetsgivarna. Tvärtom. Stärkt företagsamhet innebär förutsättningar för tillväxt och fler i arbete vilket tryggar välfärden. Att huvudlöst slå undan benen för näringslivet innebär att man slår undan benen för alla människor som arbetar inom privat såväl som offentlig sektor. Den svenska modellen är mer än bara konflikter. Faktum är att vår modell är allt annat än konflikter. I verkligheten, om man ska gå ned från förhandlingsborden till köksborden så innebär den svenska modellen reallöneutveckling samt schyssta villkor så att människor kan leva på sin lön och ta hand om sin omgivning. För näringslivet innebär det fortsatt stark konkurrenskraft så att våra företag kan konkurrera på den internationella marknaden. Det är inget nollsummespel. Det är en vinst för arbetstagare och arbetsgivare. Parter som tar ansvar för Sverige både när det är avtalsrörelse och när det råder fredsplikt.  En modell som skänker trygghet till arbetsgivare, arbetstagare och därmed Sverige. Det är en fin relation som vi måste fortsätta vårda och utveckla.

// Edvin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s