Timbro trollar om så kallade ”livstidsanställningar”

För er som har följt mig på Twitter under de senaste dagarna, har ni märkt mitt engagemang kring Kommunals arbete under den pågående busstrejken. Man kan väl säga att det hela gick igång rejält när FMSF hyrde minibussar för att som de själva hävdar ”hjälpa patienter och medarbetare”. Nu var och är ju verkligheten den att medarbetare i sjukvården och svårt sjuka patienter har en möjlighet att ta sig till och från Södersjukhuset, Danderyds Sjukhus och Karolinska Sjukhuset. Det finns bussar som åker till och från Sjukhusen och ambulanspersonalen har inte gått ut i strejk. Därtill är det så att det finns tydliga regler för hur man får strejka i Sverige. Regler som upprätthålls av institutioner. Det råder ingen vilda västern på svensk arbetsmarknad som vissa har fått för sig. Det är tråkigt. Att en felaktig världsbild leder till en fullständig krasch i diket.  Faktum, och det är viktigt att poängtera flera gånger särskilt mot personer som jämför Sverige med andra länder när man exempelvis diskuterar relativ fattigdom och dylikt, att Sverige är ett av få länder där det råder lugn och ro på arbetsmarknaden. Vi har bland de lägsta konfliktdagarna i världen. Det innebär att människor som arbetar kan fokusera på sitt arbete och försörja sig själv och sina samt att hårt arbetande företagare kan fokusera på att stärka konkurrenskraften hos företagen. Åk runt till kontinenten och fråga människor hur roligt det är när hela städer och stannar upp på grund av strejker. Då snackar vi massiva strejker som till och med påverkar transporterna.  Det är inte roligt i synnerhet när stora delar av Europa fortfarande haltar och har svårt med tillväxten och statsfinanserna.

Hursomhaver. Det här inlägget handlar inte om den pågående busstrejken, människor med felaktig världsbild eller om hur vår arbetsmarknad är jämfört med andra länder. Anledningen till att jag skriver ett längre inlägg beror i huvudsak på att Timbro kastat sig in diskussionen om ett av förslagen som Kommunal har presenterat. Kravet om att arbetstagarnas anställningsavtal inte per automatik ska förändras vid byten av entreprenörer vid upphandlingar. Idag kan det vara så att människor som exempelvis haft fasta anställningar går miste om dem vid byten av entreprenörer eller att de överhuvudtaget inte ens får en fast anställning eftersom att olika företag kan kamma hem upphandlingarna. Kommunals krav är att byten vid entreprenörer inte ska innebära en försämring av anställningsavtalen.  Malin Sahlén som är ansvarig för samhällsekonomiska frågor på Timbro skriver på SvD Brännpunkt bland annat att ett sådant krav är orimligt. Malin Sahlén skriver att kravet leder till så kallade ”livstidsanställningar”. Vidare presenterar Malin Sahlén en konspirationsteori om att Kommunals egentliga syfte med kravet är att motverka upphandlingar av offentliga tjänster. Vad tycker jag då om detta? För det första. När jag hör ordet livstidsanställningar så tänker jag på anställningsformer där man absolut under några omständigheter inte kan avskeda människor på grund av arbetsbrist eller andra skäl. Att man har en anställning på livstid. Hela livet ut. Faktum är att kravet på Kommunal inte är en livstidsanställning utan det handlar om att anställningsavtal inte får förändras hursomhelst och att människor har goda möjligheter att få en fast anställning. Mycket av servicen från det privata och offentliga grundar sig på att man har en fast anställning. Banklån är ett exempel och i vissa fall kunna hyra en bostad i första eller andra hand. Helt klart att människor som arbetar hårt och regelrätt sliter ut sig själva ska kunna få lån för att köpa en bostad och därmed kanske göra en bostadskarriär. Det är beklagligt att Timbro ägnar sig åt dimridåretorik. En retorik som det är oerhört enkel att slå hål på. Det förstör förtroendet för en Tankesmedja som annars, i exempelvis välfärdsfrågorna, presenterar nya intressanta perspektiv. Sedan är det faktiskt inte kravet orimligt. Parter på arbetsmarknaden har under denna avtalsrörelse tecknat avtal om att anställningsavtalen inte ska förändras vid byten av entreprenörer. Skedde i förra veckan faktiskt mellan SEKO och Almega. Så visst går det att implementera något liknande även för busschaufförerna. När det kommer till teorin om att Kommunal egentligen vill slopa upphandlingar så är det nog bäst ifall Kommunal svarar på anklagelsen. Jag tror snarare att ett oförändrat anställningsavtal vid byten av entreprenörer ökar förtroendet för upphandlingarna hos arbetstagarna.  Man får in en ökad grad av flexicurity avtalsvägen. Entreprenörerna kan hitta nya lösningar för att utveckla offentliga tjänster, det offentliga får bättre verksamheter och människor som arbetar med tjänsterna har en grad av trygghet kvar. Fack, arbetsgivare och den dåvarande regeringen i Danmark hade aldrig kunnat genomföra den danska flexicurity-modellen (som för övrigt ytterst få pratar om idag) utan att balansera förändringarna i den danska arbetsrätten med omfattande reformer i arbetslöshetsförsäkringen.

Avslutningsvis tror jag att parterna, inom kort, kommer träffa ett bra treårigt avtal som är bra för arbetsgivarna och arbetstagarna. Det här är inte första och definitivt inte sista gången parterna på arbetsmarknaden är oense. Nästan 100 år av svensk historia visar att parterna alltid hittar varandra och tar ansvar för svensk ekonomi, för företagens konkurrenskraft på världsmarknaden och människors möjlighet att försörja sig själva med goda villkor. Vi har en fantastisk modell som blir bättre för varje avtalsrörelse eftersom att det är parterna och inte politikerna som bär ansvaret.

// Edvin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s