Lundsberg och bristen på ansvar. Det är inte elevernas eller Skolinspektionens fel.

Det är väldigt många känslor som flyger runt i olika medier om Skolinspektionens tillfälliga avstängning av Lundsberg. Elever och vårdnadshavare som är oroliga över vad som kommer hända den närmsta tiden och lärare som oroar sig över hur de ska försörja sig den närmsta tiden. Det finns människor utanför som antingen tycker att avstängningen är rimlig samt människor som tycker att det indragna tillståndet är kollektiv bestraffning. Något som är viktigt att påpeka är att det indragna tillståndet är en tragisk händelse. Skolinspektionen starkaste kort är just att stänga ned verksamheter genom att dra in ett tillstånd. Däremot ska det mycket till för att Skolinspektionen ska kunna fatta ett sådant beslut.

Skolinspektionen har dragit in tillstånd två gånger tidigare. Jag undrar var alla som tycker att indraget tillstånd är ”kollektiv bestraffning” befann sig vid dessa tidigare tillfällen. Jag undrar var alla som anser att indraget tillstånd är ”kollektiv bestraffning” befann sig när Skolinspektionen bildades samt när skollagen fick grönt ljus av riksdagen. Om indraget tillstånd anses vara ”kollektiv bestraffning” så bör även rimligtvis ekonomiska sanktioner vara det eftersom det minskar huvudmännens möjligheter att använda pengarna till elevernas utbildning.

Känslorna bland elever, lärare och föräldrar på Lundberg kan likställas med känslorna hos elever, lärare och föräldrar som varit med om skolnedläggningar av andra skäl. Det är inte enkelt för någon i sådana här stunder. Det är inte heller en dans på rosor för personerna som fattar besluten om avveckling eller tillfälligt indraget tillstånd. Kort och gott så är det en jobbig process för alla inblandade inte minst för eleverna som verkligen brinner för sin utbildning. En skolgång handlar mer än om att få kunskaper för livet. Det handlar lika mycket om det sociala livet efter skoltid och under helgerna samt om vännerna man får för livet.

Jag är en av dem som ställer mig bakom Skolinspektionens beslut, främst för att myndighetens arbete bland annat är att granska att verksamheterna följer skollagen. Däremot tycker jag det är hemskt att det finns människor som är skadeglada över att skolan tillfälligt mist sitt tillstånd. Många sunkiga kommentarer i stil med ”tji fick överklassen”. Sedan finns det personer som av någon underlig anledning ser de senaste och tidigare händelserna genom fingrarna. Inte för att de tycker att det som hänt är okej (hoppas åtminstone det) utan för att andra skolor kommit lindrigare undan. Många kommentarer i stil med ”Åh men alltså sånt här händer i kommunala skolor varje dag, varför stänger inte Skolinspektionen ned dessa verksamheter?” Eller så radar man upp exempel på skolor där det förekommit våld men där Skolinspektionen inte dragit in tillståndet.

Well. För det första. Skolinspektionen har inte enligt lagstiftningen rätt att stänga ned kommunala skolor. Det är inte Skolinspektionens fel utan snarare lagstiftarna som bär ansvaret för detta. Jag skrev om detta bland annat förra året i Dagens Samhälle. Däremot är det viktigt att understryka att det inte bara går att göra en ändring av lagstiftningen över en natt. Det kräver noggrann utredning. För det andra är det oacceptabelt att våld förekommer överhuvudtaget. Oavsett våldsform. Oavsett driftsform. Det finns inga om och eller men. Det finns bara bättring.

Dessutom går inte Skolinspektionen från noll till hundra efter en tillsyn. Som jag skrev tidigare, det måste mycket till för att Skolinspektionen ska dra in ett tillstånd. I många fall har Skolinspektionen riktat skarp kritik mot skolledningar samt utfärdat ekonomiska sanktioner. Det är inte roligt att få en skarp tillsägelse från Skolinspektionen eller tvingas betala pengar för olika brister. Bakgrunden, som jag ser det, till Skolinspektionens agerande är att varken skolledning och andra vuxna tagit ansvar för elevernas rätt till trygghet. Finns säkert goda intentioner men uppenbarligen har det brustit. Det var därför Lundsberg fick, vad som kan jämföras med en villkorlig frigivning för några månader sedan. Skolledningen har haft flera chanser att visa på bättring.

Jag hoppas att Lundsberg får dra igång verksamheten igen om några månader, att de vuxna tar sig en rejäl funderare om hur skolan kan bli bättre och tryggare för alla elever hela året runt. För det finns ett behov att det finns internatskolor som kan ta hand om barnen när föräldrar exempelvis måste arbeta utomlands. Vidare hoppas jag att vi får en tydlig rättslig praxis även på det här området. Anledningen till att det saknas praxis i dagsläget är för att skolor inte läggs ned på löpande band utan har goda möjligheter till bättring. Skolinspektionen har sedan myndigheten bildades 2008 hittills (och innan gårdagens beslut) ”stängt” två skolor.

Vuxna, personal som vårdnadshavare, har ett enormt ansvar för att upprätthålla ordning särskilt när eleverna inte bor hemma utan i anslutning till skolan. Det här handlar inte om avundsjuka. Det handlar inte om vänster eller höger på den politiska skalan. Det handlar om rätt och fel. Om att vuxna inte tagit sitt ansvar. Det har gått ut över eleverna. Skolinspektionen och eleverna (utom de som ägnat sig åt hemskheterna) är inte bovarna i senaste tidens händelser. Problemet är och har varit bristen på ansvar hos skolledningen och andra vuxna.

// Edvin

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB

Och dagens utspel från Stefan Löfven är ett luftslott

Tidigare meddelade Stefan Löfven att Socialdemokraterna vill införa ett så kallat treterminerssystem inom högre utbildning. Innan jag går vidare vill jag understryka att Moderata Studenter i Uppsala inte är emot ett flexibelt utbildningsväsende, där studenter har större möjligheter att antingen bli färdiga något snabbare eller kunna ta till sig kunskaper från andra vetenskapsområden. Däremot är vi i Moderata Studenter i Uppsala inte heta för idén att införa ett one size-system ovanifrån. Detta för att garantera kvaliteten i grundutbildningen men också göra det möjligt för exempelvis personalen vid lärosätena att fokusera på att just forska. Vi tror istället att lärosäten tillsammans med studenter och personal bäst kan utforma sommarutbildningarna. Dagens utspel tydliggör även skillnaderna i svensk politik. Vi tror på att verksamheterna genom professionen ska få mer makt medan politikens roll är att ställa höga krav och följa upp verksamheten. Våra politiska motståndare vill att politiker och byråkrater ska detaljstyra verksamheterna.  Jag läste igenom Socialdemokraternas förslag i detalj tidigare. Enligt Stefan Löfven kommer det kosta 30 miljoner kronor för att genomföra detta. Vidare menar Stefan Löfven att förslaget innebär att en treårig utbildning ska kunna läsas på knappt 2,5 år och att en femårig kommer ska kunna läsas på 4 år. På ytan verkar allt frid och fröjd.

Problemen börjar när Stefan Löfvens förslag möter verkligheten. I Sverige finns det totalt 46 universitet och högskolor som får utfärda svenska examina enligt Universitets- och kanslersämbetet. Dessa 30 miljoner kronor som Stefan Löfvens satsning innebär alltså cirka 650 000 kronor per lärosäte. Räcker inte till många platser. Kostnaderna stannar inte bara där. Ordinarie personal som undervisar under höst- och vårterminen ägnar sommarveckorna åt att forska och att åka på semester. För att det hela ska flyta måste lärosätena nyanställa och se över schemaläggningen. Det kostar pengar. Man kan tro att kostnaderna slutar där men faktum är att fler platser innebär fler studenter vilket även medför kostnader inom studiestödssystemet vilket Stefan Löfven med all tydlighet inte har inkluderat i dessa 30 miljoner kronor. För övrigt tipsar jag om Jan Björklunds debattartikel från december 2012, redogör att Socialdemokraterna inte backar upp alla fina ord om fler platser med finansiering inom studiestödssystemet. Det finns många hål i Socialdemokraternas budgetförslag. Vidare finns det exempelvis doktorander under 26 år som undervisar, de är nog inte många till antalet men en fördubbling av arbetsgivaravgiften innebär ökade kostnader vilket Socialdemokraterna inte heller har räknat med i dagens 30 miljoner.

Det finns ytterligare ett problem med ett treterminssystem som många inte tänker på och det handlar just om den tredje terminen. En termin är 20 veckor. Två terminer är 40 veckor. Tre terminer innebär 60 veckor. Problemet är att ett år har 52 veckor. Det saknas alltså 8 veckor. En arbetsvecka motsvarar ungefär 1,5 högskolepoäng. 12 veckor motsvarar 18 högskolepoäng. En termins heltidsstudier motsvarar 30 högskolepoäng. Det innebär att en student som studerar 52 veckor kortar sin utbildning med något mer än en halv termin. För att täppa till detta får man antingen trolla fram 8 veckor eller se till att korta höstterminen och vårterminen. Problemet med det senare är att vi sedan några år tillbaka samarbetar inom Bolognaprocessen och för att få det hela att fungera måste sådana förändringar förankras på Europeisk nivå. Ett påtvingat system ovanifrån kommer även göra det svårare för svenska studenter att studera utomlands eftersom att de allra flesta skolorna fortfarande använder sig av två terminer. Vidare är det viktigt att komma ihåg att färre veckor under hösten och våren påverkar schemaläggningen och tillgången till olika salar. Det är inte enkelt att få plats med 30 högskolepoäng under en arbetsvecka, såvida inte lärosätena börjar knycka åt sig lördagar och söndagar för att få det praktiska att gå ihop. Lokaler kostar – även under helger. Någonstans där ska även studenterna studera och personalen planera undervisningen samt folk ta semester.

Det här är inte första gången som Stefan Löfven och Socialdemokraterna presenterar förslag eller hävdar saker med undermålig fakta. Igår insinuerade Stefan Löfven och Magdalena Andersson, på DN Debatt, att staten kommer betala 1 miljard kronor för JB-konkursen. Verkligheten är att lönegarantiskulden är på omkring 140 miljoner kronor.  Lönegaranti är ett verktyg i konkurser. Ganska pinsamt av Stefan Löfven och Magdalena Andersson att inte veta om detta. Så går det när man agerar i affekt istället för att ta reda på hur det faktiskt ligger till. Det var dock inte första gången! Förra året presenterade Socialdemokraterna sitt förslag om läxhjälp för alla elever på 110 miljoner kronor. Problemet är att 110 miljoner kronor är ungefär 70 öre per elev under ett läsår eller 30 öre under ett helt vanligt år. Det räcker inte långt.

Stefan Löfven gjorde en stor grej av att han ”snodde” dagens utspel från det egna ungdomsförbundet. Jora, det märks med all tydlighet att han gjort just det utan reservationer. Socialdemokraterna saknar inte bara ett trovärdigt regeringsalternativ. Socialdemokraterna saknar även regeringsdugliga företrädare.

// Edvin

Ett tips till alla som arbetar med politikutveckling: Glöm inte innehållet! Väljarna är inte dumma i huvudet, de vet när förslag endast är yta.