Exit: Jag lämnar Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland tar livet en annan vändning. Från och med den 15 augusti blir jag ny politisk sekreterare för Nya Moderaterna i Sollentuna. Jag är oerhört taggad att få arbeta med kommunalråden Douglas Lithborn och Maria Stockhaus samt med gruppledarna, partiföreningen, övriga partier som utgör majoriteten och landets i särklass mest framåtsyftande MUF-förening. Trevligt så här under avslutningsfasen av mina studier. Det nya jobbet innebär dock att jag kommer lämna min plats i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Vill därför passa på och tacka för mig samt tacka mina kollegor i nämnden. Jag har haft, snart, tre roliga år i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Vi har gjort oerhört mycket tillsammans, i synnerhet över blockgränsen för att trygga sollentunabornas rätt till en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Det innebär inte bara de sollentunabor som valt våra kommunala verksamheter utan elever som valt andra friskolor i kommunen samt andra friskolor och kommunala skolor i andra kommuner. Skyldigheten att tillgodose varje sollentunabos rätt till bästa utbildningen tar inte slut vid kommungränsen. Jag är även stolt över grunden vi lagt inom arbetsmarknadsområden genom möjligheternas kontor. Det tog sin tid men nu är verksamheten på plats och jag önskar personalen all lycka i arbetet med att hjälpa fler sollentunabor att få ett arbete att gå till varje dag. Jag har sett, first hand, vad utanförskap gör med människor och hur det i många fall kan gå i arv och vilka begränsningar utanförskap medför.  Därför är jobben, vid sidan av mitt engagemang för en likvärdig skola med hög kvalitet, en viktig fråga för mig.

Jag vill även passa på att tacka samtliga nämndkollegor för ett gott samarbete under de senaste åren. Anders Morin har varit en duktig ordförande som gjort sitt yttersta för att inte bara genomföra klok allianspolitik men också genomföra klok politik i bred anda. Det är ett tecken på gott ledarskap. Jag vill även tacka oppositionen för gott samarbete i nämnden. Vi har inte varit överens i alla frågor men det har funnits en del frågor där vi kommit överens. Josefin Utas (MP) och David Ask (S) är två personer ur oppositionen jag kommer sakna allra mest. De är pålästa men framför allt konstruktiva vilket bidragit till ett gott klimat i nämnden. Jag är inte en konfliktsökande politiker. Det finns naturligtvis ideologiska och politiska skillnader men medborgarna har höga förväntningar på oss att lösa samhällsutmaningar. Det kräver i många situationer beslut i bred samsyn. Vidare är min syn på förtroendeuppdrag att man företräder alla, även de som inte röstat på en i interna och allmänna val.  Skyttegravskrig får andra personer pyssla med. Avslutningsvis vill jag tacka min gruppledare Maria Olovsson. Jag hade aldrig orkat göra så mycket som jag gjort under de senaste åren utan det starka stödet från Maria Olovsson. Maria Olovsson är en gruppledare som levererar och lyfter hela gruppen genom att uppmuntra alla att visa framfötterna. Maria Olovsson gör allt detta och mer med ett hjärta av guld. Det tuffaste med att lämna nämnden är inte att jag lämnar platsen. Det tuffaste med att lämna nämnden är att jag inte kommer ha Maria Olovsson som gruppledare längre. Däremot är det en tröst att jag kommer få arbeta med Maria Olovsson i ny skepnad. Vidare kommer jag fortsätta vara engagerad i utbildnings- och arbetsmarknadsfrågorna.

Tack och hej då för mig! För denna gång.

Vi ses i korridorerna!

// Edvin

Aftonbladet Debatt – The aftermath

Tidigare idag publicerade Aftonbladet Debatt min replik mot Dogge Doggelitos debattartikel. När jag läste Dogge Doggelitos artikel kände jag att han i grova drag målade upp en beskrivning om Sverige som inte stämmer överens med verkligheten. Utöver uppenbara faktafel om att allt är raserat så erkände han igår i Studio ett att han beskrev en känsla. Tycker att David Lindén träffar rätt både här och här.

Jag har fått många positiva kommentarer om min artikel. Många som håller med mig om att allt inte är nattsvart i enlighet med bilden som Dogge Doggelito beskriver i sin artikel. Jag har även tagit del av negativ kritik mot min artikel. Däremot har oerhört få kommentarer varit kritiska i sak, många som varit kritisa har istället kritiserat mig som person. Min hudfärg. Min utbildningsbakgrund (tydligen är jag både vit och priviligerad men framför allt priviligerad för att jag är en man). Mig som företrädare för Moderata Studenter i Uppsala. Min ålder. En person gick så långt och skrev på Twitter att jag inte borde få yttra mig om hur det var förr eftersom att jag inte levde innan 1988. Ganska starka kommentarer från människor som knappast känner mig eller vet någonting om min bakgrund. Det finns olika sorters nättroll och näthatet är inte endast reserverat för ett fåtal rasister. Hatet finns överallt. Det är något jag har lärt mig genom åren. Dessutom tycker jag att ”ålders”-argumentet är ganska skevt i synnerhet med tanke på att vi har många unga studenter som skriver uppsatser samt forskar om hur det var förr. Hursomhaver. Let’s leave the haters where they belong: In the trash can with the rest of them.

Jag älskar Sverige! Inte bara enbart för att det här är landet där jag både är född och uppvuxen i men främst eftersom att det är här jag har formats. Av vänner, familj, lärare och samhället i övrigt. Jag kommer aldrig glömma bort när jag satt i Universitetshuset i Uppsala och nöp mig själv flera gånger under första föreläsningen efter mitt studieuppehåll. Anledningen till att jag satt och nöp mig själv berodde inte på att jag beundrade den majestätiska arkitekturen. Utan för att jag var stolt. Över mig själv. Att studera vid Uppsala Universitet har varit en dröm jag haft sedan jag växte upp i Tensta. Det var en dröm jag hade tillsammans med min mamma. Jag förverkligade drömmen inte bara av eget hårt arbete men stöd från fantastiska lärare och rektorer genom åren. Lärare och rektorer trodde på mig och aldrig gav upp. Lärare och rektorer som framför allt hade höga förväntningar på mig även när jag hade det som tuffast.

Lika lite som allt är nattsvart i Sverige så är allt inte perfekt heller. Vi har våra utmaningar. Utmaningar som vi måste ta på allvar och möta med klok politik och tillsammans med andra. Om detta har jag skrivit om vid ett flertal tillfällen tidigare och kommer skriva även framöver. Exempelvis här och här. I synnerhet är det frågan om en likvärdig skola jag kommer att arbeta vidare med under hösten. Vi har ett fantastiskt utbildningsväsende, från förskola upp till universitet, som hjälpt människor att bryta sig loss från sociala kedjor och göra fantastiska livsresor. Däremot finns det exempel där elever slussats ut i utanförskap efter nio år i grundskola samt exempel där gymnasieskolor inte förmått att hjälpa varje enskild elev att nå kunskapsmålen i varje kurs. Det finns exempel där kvaliteten skiljer sig, inte bara mellan skolor i samma kommun eller mellan kommuner utan mellan klassrum i samma skolbyggnad. Det är inte små utmaningar som vi står inför. Däremot är det inte omöjliga utmaningar att möta och lösa. Om detta kommer jag skriva mer om i höst. Jag hoppas att människor både innanför och utanför politiken (partipolitiken i synnerhet) är mogna nog att ta sig ur sina skyttegravar samt argumenterar sakligt gentemot mig och inte ger sig på min hudfärg, min utbildningsbakgrund, mitt kön m.m.

// Edvin