Hög ogiltig elevfrånvaro bör leda till indraget försörjningsstöd och/eller barnbidrag

Förra veckan presenterade Ulf Kristersson huvuddragen i Moderaternas ekonomiska politik för att bryta utanförskapet i Sverige, framför allt bland unga och invandrare. Förslagen som presenterades skapar ett större reformutrymme för jobb och utbildning på cirka 18 miljarder kronor under perioden 2016-2019. Inriktningen för den ekonomiska politiken är klok men jag tycker att partiledningen bör ta sats för flera reformer av bidragssystemen i Sverige för att bryta utanförskap och minska risken för att barn ärver social utsatthet. Det finns många utgifter som kan omfördelas eller täppas igen och jag kommer få anledning att återkomma med ytterligare förändringar. Jag är inte heller emot tanken att skatteväxla en utfastning av  ränteavdragen mot lägre beskattning på framför allt arbete.

Ett utgiftsområde som kräver noggrann översyn är anslagen till de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det finns många goda intentioner men den höga arbetslösheten i synnerhet bland människor som befunnit sig i långvarigt utanförskap visar att delar av arbetsmarknadspolitiken inte är tillräckligt bra. Dessutom finns det många kommuner som har egna arbetsmarknadspolitiska program utan utan att vi har dokumentation över långvariga effekter. Statskontoret bör återigen få ett uppdrag att kartlägga kommunernas och Arbetsförmedlingens insatser för personer med ekonomiskt bistånd som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Denna gång bör myndigheten dessutom få verktygen att fullfölja uppdraget. Den förra alliansregeringen gav Statskontoret ett uppdrag att genomföra en kartläggning men myndigheten stötte på hinder. Det är ett slöseri av skattepengar och tid för människor som befinner sig i utanförskap när arbetsmarknadspolitiken på statlig och annan nivå brister. Jag kommer återkomma till förändringar i arbetsmarknadspolitiken vid ett annat tillfälle.

Moderaterna bör plocka bort nuvarande utformningen av vårdnadsbidraget från partiets politik, dels för att Sverige redan har ett av världens mest generösa system för föräldraledighet och dels för att nuvarande system står i kontrast gentemot arbetslinjen. Moderaterna kan även motivera en förändring i inställning gentemot vårdnadsbidraget eftersom att vi har stora problem med integrationen i Sverige. Jag har stor förståelse för att det finns en önskan om ökad valfrihet och mer tid med barnen, därför är det klokt för Moderaterna att återkomma framöver om förändringar i familjepolitiken och utformningen av föräldraförsäkringen. (Lästips från ESO: Sysselsättning för invandrare).

Grundskoleelevers frånvaro påverkar inte utbetalningen av barnbidrag till föräldrarna eftersom att barnbidraget är allmänt. Detsamma gäller regelverket kring det kommunala försörjningsstödet. Mot bakgrund av svenska skolelevers höga frånvaro och för att det principiellt är rätt tycker jag att systemet ska ändras så att även hög ogiltig frånvaro i grundskolan leder till indraget barnbidrag och försörjningsstöd. Ett liknande system finns redan i studiebidragssystemet. En annan lösning är att studiebidraget redan kickar in när barnen börjar årskurs ett i grundskolan istället för första kvartalet efter barnens 16 årsdag.

Det bör även vara aktuellt att fasa ut flerbarnstillägget i barnbidraget. Idag får man 1050 kronor per barn per månad och flerbarnstillägg betalas automatiskt ut om vårdnadshavare får barnbidrag för minst två barn. Notera att Alliansregeringen för några år sedan genomförde en bra förändring vilket innebar delat barnbidrag mellan vårdnadshavare. Det finns dock en möjlighet för vårdnadshavare att komma överens om att fullt barnbidrag ska betalas ut till en vårdnadshavare.

Källa: Försäkringskassan.

Enligt Försäkringskassans budgetunderlag har utgifterna för det allmänna barnbidraget ökat från 23,7 miljarder kronor till 25,2 miljarder kronor. Största utgiften i barnbidraget utgörs av det allmänna barnbidraget, förra året kostade det allmänna barnbidraget 22,1 miljarder kronor. Kostnaden för flerbarnstillägget år 2014 var 2,9 miljarder kronor. Enligt Försäkringskassans analys för åren 2015-2019 beräknas kostnaden för det allmänna barnbidraget öka till 24, 2 miljarder kronor och kostnaden för flerbarnstillägget öka till 3,1 miljarder kronor. Ett borrtagande av flerbarnstillägget genom exempelvis en utfasning skulle innebära ett tillskott i reformkassan för effektiva jobb- och utbildningsreformer.

Angående frågan om indraget försörjningsstöd vid hög ogiltig frånvaro vände jag mig till Socialstyrelsen för att ta reda på hur det ser ut i lagstiftningen. Svaret jag fick från upplysningsenheten (tack så mycket för god service by the way) är att socialtjänsten fattar beslut om ansökan om försörjningsstöd kan beviljas eller inte utifrån en bedömning av den enskilda situationen och baserat på 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:4453). Om ett barn inte går till skolan så är det en fråga skild från den ekonomiska och bör i princip inte påverka de ekonomiska behov som barnets vårdnadshavare har och därför inte heller frågan om försörjningsstöd.

Jag tycker att Moderaterna bör föreslå en förändring i lagstiftningen om att hög ogiltig frånvaro ska kunna leda till helt eller delvis indraget försörjningsstöd för vårdnadshavarna. Bidragssystemen vi har i Sverige finansieras av att människor arbetar. Dessutom är det oerhört viktigt att vi minimerar risken för barn att ärva vårdnadshavarnas sociala utsatthet och det är därför jag föreslår denna ändring. Det ska inte löna sig med hög ogiltig frånvaro. Ska det finnas undantag? Självklart. Ett undantag kan vara giltig frånvaro på grund av sjukdom m.m. (Lästips från IFAU: Går socialbidrag i arv?, Inkomst och utbildning går i arv i flera generationer och  Långtidssjukfrånvaro går i arv.)

 

// Edvin

Löfvens politik leder inte till 150 000 fler sysselsatta

Idag skriver Magdalena Andersson och Per Bolund på DN Debatt om vänsterregeringens nya budgetförslag. Finns några bra intentioner men allt faller platt eftersom att finansieringen sker genom höjda skatter på jobben och hushållen. En stor utmaning som regeringen inte tagit sig an ännu är utgiftsexplosionen i bland annat sjukförsäkringssystemet. Enligt Konjunkturinstitutet kommer kostnaderna för sjukskrivningarna öka med 10 miljarder kronor fram till 2016 och regeringens planerade reformer kommer öka antalet sjukpenningdagar. Meningen i debattartikeln som fångade mitt intresse var följande ”Genom en bättre konjunkturutveckling i omvärlden och regeringens reformer förväntas cirka 150.000 människor komma i arbete under de kommande två åren.” Det var en siffra som vänsterregeringen med Löfven i spetsen försökte få ut till medierna under pressträffen i Barkarbystaden tidigare i eftermiddags.

Hur stor del av sysselsättningsökningen beror på det förbättrade läget i omvärlden? Hur stor del av sysselsättningsökningen beror på reformer genomförda under tidigare mandatperioder? Hur stor del av sysselsättningsökningen beror på den nuvarande regeringens politik? Det är ingen som vet eftersom att vänsterregeringen inte vågat presentera sådana siffror. Det finns skickliga opolitiska tjänstemän på Finansdepartementet som kan presentera sådana detaljer angående sysselsättningsutvecklingen men problemet är att Magdalena Andersson satt stopp för det.

Angående siffran om cirka 150 000 fler sysselsatta tog jag kontakt med Konjunkturinstitutet för att ta reda på hur myndighetens scenario över sysselsättningen för 2015-2017 sett ut i de senaste konjunkturrapporterna. Konjunkturinstitutet publicerar fyra stycken rapporter varje år över konjunkturläget och har en särskild dragning om den svenska ekonomin på medellång sikt (fram till och med år 2024). Den senaste rapporten som publicerades idag visar att antalet sysselsatta under de kommande två åren kommer öka med 148 000 personer. Konjunkturinstitutet skriver att den allt mer positiva utvecklingen drivs av exporttillväxt och hushållens ökade konsumtion (reallöneökningar och skattelättnader). I juni-prognosen skrev Konjunkturinstitutet att antalet sysselsatta skulle öka med 143 000 personer under de kommande två åren. I mars-prognosen skrev Konjunkturinstitutet att antalet sysselsatta under de kommande åren skulle öka med 145 000 personer. Bör tilläggas att prognoserna gjordes innan dagens DN-debattare och i en tid då Sverige till fullo styrdes med Alliansens budget. Vänsterregeringens politik leder inte till 150 000 fler sysselsatta och det är därför Stefan Löfven och Magdalena Andersson lite försiktigt nämner den internationella konjunkturen. Hur många fler blir sysselsatta av regeringens politik? Det är ingen som vet och det beror på att regeringen aktivt valt att inte redovisa sådana siffror. By the way: Konjunkturinstitutets augusti-prognos visar att arbetslösheten år 2020 kommer landa på 6,9 procent (6,7 procent i mars-prognosen). En lång väg till EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

/ Edvin Alam

Det går inte att runda verkligheten, Jenny Sonesson

Jenny Sonesson har skrivit en ledare i Dagens Industri där hon kritiserar Anna Kinberg Batra för Moderaternas skeptiska hållning gentemot en ny migrationspolitisk överenskommelse mellan Moderaterna och regeringen. Jag läste Jenny Sonessons ledare sent igår kväll och twittrade ut mina synpunkter om varför Anna Kinberg Batra har rätt och Jenny Sonesson har fel. Imorse kände jag att det inte räckte med ett fåtal tweeds och därför har jag skrivit dagens blogginlägg, mitt första på riktigt riktigt länge.

Lite bakgrundsfakta.

Det hela började med att LO:s vice ordförande, Tobias Baudin, för några dagar sedan gick ut i media och önskade att Moderaterna skulle göra upp med regeringen om migrationspolitiken. ”Jag tycker att regeringen borde sätta sig ner med Moderaterna för att komma överens om en migrationspolitik, det skulle ge en bred överenskommelse som håller för framtiden.” Utspelet från LO fick några ledarsidor att skriva texter om hur Moderaterna och Socialdemokraterna borde göra upp om migrationspolitiken. Både Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson fick frågor från olika medier om hur de såg på en eventuell överenskommelse mellan regeringen och migrationspolitiken och svarade i stil med att de inte utesluter samarbete men att förutsättningen för samtal är att regeringen först kommer överens sinsemellan om en gemensam ståndpunkt. Det är liksom meningslöst att inleda samtal med regeringen (består av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet) om den inte ens vet vad den vill.

Därför håller jag inte med Jenny Sonesson.

Varför delar jag inte Jenny Sonessons kritik i denna fråga? Det är ganska enkelt, våra ståndpunkter utgår ifrån olika verkligheter. Jag har inget emot att Moderaterna gör upp med regeringen om migrationspolitiken ifall resultatet blir att Sverige får en kostnadseffektiv och rättssäker migrationspolitik. Problemet är att förutsättningarna för samtal mellan Moderaterna och regeringen i dagsläget saknas eftersom att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är överens om regeringens ingångsvärden (för att tala Löfvenska). Hur ska Moderaterna komma överens om en ny bred och trygg migrationspolitisk överenskommelse med en motpart om motparten riskerar att skjutas ned av MP-kollegorna i regeringen och riksdagen? Jenny Sonesson medgav själv på twitter (se bild nedan) igår i en växling med Moderaternas presschef att Miljöpartiet stoppat alla förslag från Finansdepartementet och Justitiedepartementet. Samtal om överenskommelser som sedan rivs upp av motpartens regeringspartner är slöseri med politisk energi och tid. Därför måste regeringens ståndpunkt i frågorna man vill diskutera vara glasklara.

Sedan är det inte glasklart över vad regeringens ambition med dessa eventuella samtal är. LO vill att Moderaterna ska göra upp med regeringen angående kommunmottagandet, mer tydligt än så blir det inte. I en växling  (se nedan) med LO:s opinionsbildningsansvarig (lång titel) blir Jenny Sonesson dessutom rättad, syftet med eventuella samtal är inte en åtstramning av migrationen utan något helt annat. Och därmed hamnar vi återigen på ruta ett om att Moderaterna inte kan säga ja till samtal om personerna som som tycker att det är fantastiskt att samtala om migrationen inte ens kan tala ur skägget.

Anledningen till att Jenny Sonesson har en mer positiv bild om förutsättningarna för samtal mellan Moderaterna och regeringen beror på att hon har en annan karta över verkligheten. I Jenny Sonessons karta över Sverige kan Socialdemokraterna slänga Miljöpartiet under bussen eller till och med gå på viktiga förhandlingar med andra partier utan MP-representanter. Jenny Sonesson exemplifierar detta i sin ledare genom att bland annat skriva följande ”Att LO vill att S frigör sig från MP i migrationspolitiken och förhandla med M är ett tillfälle att slå en kil i regeringen.” Faktum är att LO:s idé om en ny bred migrationsöverenskommelse inte exkluderar MP (läs Baudins citat ovan) utan LO vill att Moderaterna kommer överens med regeringen och inte enbart Socialdemokraterna något som bekräftades av Tobias Lundin Gerdås som är opinionsbildningsansvarig hos LO (se bild nedan). Det går liksom inte att runda bort verkligheten som den faktiskt är och så länge Miljöpartiet är med i regeringen och är en del av budgetunderlaget (tillsammans med Vänsterpartiet) i riksdagen så är chanserna för en ny migrationsöverenskommelse  mellan enbart Socialdemokraterna och Moderaterna omöjlig. Jag tror inte heller Miljöpartiet skulle ge Socialdemokraterna frikort att förhandla med Modraterna om en åtstramning av migrationspolitiken

Nu kanske någon klok person säger att Socialdemokraterna kan slänga ut Miljöpartiet ur regeringen men sannolikheten för att något sådant skulle hända är låg. Dels eftersom att Stefan Löfven har investerat tid och engagemang i samarbetet med Miljöpartiet och dels för att det skulle innebära att Socialdemokraterna får lämna Rosenbad till en regering ledd av andra partier. Alldeles oavsett så är verkligheten den att regeringen består av två partier, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Och i dessa eventuella förhandlingar liksom i andra fall kommer det finnas representanter från samtliga regeringspartier.

// Edvin Alam