Jesus! Folkpartiets partiledare, Jan Björklund, har putsat upp förslaget om att tvångsansluta samtliga löntagare till en tvångskassa a.k.a en obligatorisk A-kassa. Jag har aldrig varit så hype över idén, dels för att det är svårt att kunna dra direkta jämförelser mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen men också för att jag inte står i vid barrikaderna för att införa olika former av tvångssystem. Därmed är det inte sagt att man bör utreda frågorna om hur vi kan få bättre socialförsäkringar i Sverige. Det är ingen hemlighet att människor inte fått ett tillräckligt individanpassat stöd för att komma tillbaka och att många genom åren dessvärre har ramlat mellan stolarna, därför tycker jag det är vettigt att ha den enskilde individen som utgångspunkt i den parlamentariska utredningen om arbetslöshets- och sjukförsäkringarna innan man gör som Jan Björklund och föreslår stora betongsystem.
Hursomhaver. Jan Björklund och Wanja Lundby-Wedin förtjänar två feta kängor. Jan Björklund, för att han hävdar att han står bakom den svenska modellen på arbetsmarknaden. Hmmm, kan någon förklara för mig hur man står bakom den svenska modellen genom att vilja reglera ungdomars löner från riksdagen? Wanja Lundby-Wedin förtjänar en fet känga av den enkla anledningen att hon inte är villig att ta det fulla ansvaret över A-kassorna. Alla som vill införa en obligatorisk A-kassa har ett starkt argument och det är att skattebetalarna är med och pröjsar omkring två tredjedelar av utgifterna. Om Wanja Lundby-Wedin och familjen fortfarande vill behålla A-kassorna tycker jag att fackförbunden får ta över samtliga kostnader men det kommer dom aldrig att göra eftersom att hela den här frågan, för Wanja Lundby-Wedin och uppenbarligen hela LO, handlar om makt och tillträde till korridorerna i Rosenbad, inte om medlemmarna i A-kassorna. A-kassorna ska vara till administrera och betala ut arbetslöshetsersättning till medlemmarna, inte för att ge Wanja Lundby-Wedin en flashig titel.
// Edvin
Twingly, Intressant, Alliansen, Val2010 och Politik.
Edvin Alam 
Björklund och Wanja L Wedin är båda lika goda kålsupare. De för en debatt som bara handlar om deras maktkamp mot varandra och inte om vår politik.
LO, som anser sig vila på en socialistisk grund och borde sträva att medborgerliga stödfunktioner vilar på offentlig grund, har under många decennier drivit egna A-kassor. Detta för att kunna få arbetare att bli medlemmar i facket. Att andra fackföreningar godtagit systemet av egent intresse ger knappast något bra betyg åt detta system.
Björklund struntar visserligen i arbetarnas intressen, vad han är ute efter är att skada LO så mycket som möjligt. Annars vore det ganska ”liberalt” att motarbeta allt tom handlar om förstatligande. Moderaterna har tagit på sig benämningen ”det nya arbetarpartiet”, men de är ”ARBETETS parti”. det är ”arbetet” de vill driva, arbetarna skiter de i. Detta begreppslek är känd i Retoriken.
Wedins snack om LO:s stöd av den svenska modellen är löjlig och förrädisk. Den historisk drivna kollektivanslutningen hade bara till syfte att få LO att dominera inom SAP, vilket de gjorde genom antalet medlemmar som inte ens visste att de var medlemmar. Med formell representationsmajoritet och med ekonomiskt stöd har LO-apparaten kunnat styra den socialdemokratiska politiken. Och genom A-kassan har de fått folk att kämma sig medlemskapstvång och bidragit till LOs makt.
Att Björklund nu resonerar såsom en normal sosse borde ha kunnat resonera, om inte LOs kyka hade dominerat i staten på samma sätt som katolska kyrkan i Spanien, allt detta visar hur deras politik är bara ett teaterspel. Att uppträda inför väljarna på detta sätt, som om de tänkte på oss och inte på sig själva, är makalöst.
Pingback: Om obligatoriska försäkringar « Per pladdrar på
Pingback: Om obligatoriska försäkringar | Per Pettersson