Skriver idag tillsammans med Noria Manouchi (Ordf MUF Malmö) och Johanna Grönbäck (Ordf. MST Lund) på VT-debatt om att Moderaterna behöver förnya delar av arbetsmarknadspolitiken för att sänka trösklarna för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.
Om fler unga människor ska kunna få förverkliga sina drömmar måste trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas. Det skriver företrädare från Moderata Ungdomsförbundet.
Under det senaste året har vi översvämmats med positiva rubriker om att sysselsättningen i Sverige ökar och att arbetslösheten sjunker. Det är oerhört bra att fler människor gått från bidragsberoende till egen försörjning, däremot kvarstår ett stort samhällsproblem; den skyhöga ungdomsarbetslösheten. Nu är det upp till bevis för Nya Moderaterna att se över delar av arbetsmarknadspolitiken för att sänka trösklarna för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.
Den höga ungdomsarbetslösheten är ett stort problem för Sverige i stort men framför allt för hundratusentals ungdomar som vill kunna bygga upp sina liv. Om ingenting händer riskerar en stor del hamna i permanent utanförskap och det har inte Sverige och alla unga råd med! Forskning och erfarenheter visar bland annat att länder med ett bra företagsklimat och ett välutvecklat samarbete mellan utbildningsväsendet och näringslivet har en lägre ungdomsarbetslöshet. Några exempel är Tyskland, Danmark, Österrike och Nederländerna.
Förutom goda skolresultat finns även välutbyggda lärlingssystem och studentmedarbetarprogram. Under de senaste åren har utbildningsväsendet genomgått stora reformer men det räcker inte. Det behövs ytterligare reformer som minskar klyftan mellan utbildningsväsendet och arbetsmarknaden. Utöver det måste bli mer enklare för Sveriges små- och medelstora företag att växa och skapa nya jobb.
Arbetsmarknadsbudgeten kostar 69 miljarder kronor. Det är en stor summa men samtidigt är det många ungdomar som antingen är arbetslösa eller som studerar men hellre vill arbeta. Istället för att finansiera meningslösa kurser inom arbetsförmedlingens regi borde budgeten minskas och en stor del av resurserna hamna i utbildningsväsendet. Detta för att skapa en trygg finansiering för lärlingsplatserna i den nya gymnasieskolan men också göra det enklare för högskolor och universitet att i samarbete med näringslivet erbjuda studentmedarbetarprogram.
Fler bostäder stärker arbetslinjen! Det stora problemet med bostadsbristen, främst i våra storstäder är inte att bidragen till byggbolagscheferna har försvunnit utan att lokalpolitiker och företrädare från näringslivet är rädda för Nimby-maffian (not in my back yard). Riksdagen och bostadsmarknadens parter kan ändra sovjetliknande regler inom bostadspolitiken men det kommer inte göra någon skillnad om det inte finns människor som vågar ta strid för att det ska växa fram nya gröna bostadsområden när exempelvis översiktsplaner ses över.
Sänk skatten på arbete för alla företag! Jobb ramlar inte från himlen och resurser till välfärden kan inte trollas fram av politiker i riksdagen. Nya jobb och resurser skapas av driftiga människor som har förverkligat idéer. Därför måste företagsklimatet i Sverige bli bättre så att dagens små- och medelstora företag kan växa för att bli morgondagens globala hjältar. Ett första steg är att sänka anställningsskatterna för alla företag med 10 procentenheter.
Om Sverige ska klara den globala konkurrensen och om fler unga människor ska kunna få förverkliga sina drömmar måste trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas. Om status quo består och vi accepterar att Sverige har en högre arbetslöshet bland ungdomar än stora delar av Europa sätter vi krokben för oss själva.
Noria Manouchi – Ordförande för Moderata Ungdomsförbundet i Malmö
Johanna Grönbäck – Ordförande för Moderata Studenter i Lund
Edvin Alam – Ledamot i Moderata ungdomsförbundets arbetsgrupp för jobbpolitiken
Ytterligare en intressant artikel som jag vill tipsa om är brännpunktaren av Perh Granfalk och Hanif Bali. Solna stad är ett föredöme, för andra kommuner i synnerhet i Stockholmsregionen, om hur man kan arbeta tillsammans med näringslivet för att göra det enklare för människor att gå från bidragsberoende till egen försörjning.
// Edvin
Edvin Alam 
”frihet under ansvar” låter så Orwelliskt 😦
Arbetsmarknadspolitiken behöver verkligen ”förnyas” och ”förändras”. Jag håller med om att ungdomsarbetslösheten är ett enormt stort problem, eller snarare en ”katastrof” både ekonomiskt och socialt för de som drabbas av detta mot sin egen vilja. Det grundläggande problemet i just Sverige och EU, är att utbildningarna saknar tydlig koppling till arbetsmarknaden/näringslivet. Vi, ser tex att de som har en längre teoretisk utbildning, tex samhällsvetarna vid våra universitet och högskolor har svårare att få jobb, än de som har valt att helt strunta i allt vad utbildning heter. Dvs, unga akademiker blir ”Utkonkurrerade” av de som kommer direkt från gymnasiet, och de som saknar akademisk utbildning, men som har lång arbetslivserfarenhet.
Vad som behövs är bättre samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad/näringslivet, hela vägen från gymnasiet och upp till den högre utbildningen. Särskilt måste vi förändra de utbildningar som leder till att generation efter generation av utexaminerade hamnar ”ofrivilligt” utanför arbetsmarknaden och många fastna i ett permanent utanförskap, dvs de hamnar utanför både arbetsmarknaden och utanför samhället.
Vad som också måste göras är att införa ”obligatorisk” praktik på alla utbildningar, både på gymnasiet och inom den högre utbildningen. Detta för att kunna stärka individens anställningsbarhet.
Dessutom behövs det ett bättre ”ekonomiskt” skydd för de av oss som tar eget ansvar, men som inte ”släpps in” någonstans på den ”riktiga/verkliga” arbetsmarknaden runt om i vårt avlånga land. För, dagens system med att övervältra allt ansvar från stat till kommun är inte hållbart. Speciellt inte som vi nu ser att aldrig tidigare i Sveriges historia har socialtjänsten fått så många nya ansökningar om försörjningsstöd från grupper av individer som aldrig tidigare sökt försörjningsstöd. Vi ser tex ute på landets socialtjänster att det är en anstormning av ansökningar från både unga akademiker, men även de som inte är ”ungdomar”, men som har en teoretisk examen från universitet eller högskola. Tex så finns det information från Sveriges Universitetslärarförbund (SULF), som visar på att 30% av alla med examen från forskarutbildningen är ”ofrivilligt” långtidsarbetslösa efter examen.
Dvs, de har inte haft och fått någon nytta av sin utbildning och allt de lärt sig. Dvs, de har bara förlorat ekonomiskt på sin utbildning. Det är många som nu ångrar sin investering i utbildning, och som lyfter fram att ”Jag hade vunnit ekonomiskt på att ta ut ”förtidspension” direkt efter gymnasiet jämfört med vad min ekonomiska situation är nu”.
Jag har också hört från många som valt att börja studera, att de en bit in i sin utbildning ”upptäcker” att de ”löften” de fått vad gäller utbildningen ”inte” stämmer det minsta lilla. Dvs, att informationen de fått antingen via studiekataloger eller via studievägledare visat sig vara så vilseledande, att de nu därför börjar överväga att hoppa av sin utbildning, detta därför att de menar att när de inte fått vad de lovats och att de inte har ”ekonomiskt” råd att drabbas av det borttagna ”studerandevillkoret”.
Så, det är många svåra frågor som man måste ta på allra största allvar, och sluta sopa det under mattan. Tex att våga ta upp problemet med den dåliga samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad/näringsliv, och lyssna på de som känner att ”det finns ingen plats för mig på mitt eget lands arbetsmarknad”, och ta dessa människor på fullt allvar.
Ser man till ungdomarnas situation, så är det ju riktigt illa att just ungdomar har svårt att ta sig in och etablera sig på både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Jag tycker det här är ett enormt stort problem, och är rädd för att vi kan tappa både svenska barn och ungdomar till andra länder och kontinenter, därför att de upplever att ”I Sverige kommer jag aldrig någonsin att få en ärlig chans, så jag kan lika bra lämna landet Sverige innan jag är färdig med grundskolan, för att få ett bättre liv någon annanstans!”. Vi ser redan en mycket snabb utvandring/emigration av just ”svenska” ungdomar från Sverige till Nordamerika, Australien, och i vissa fall till Norge.