Minska arbetsmarknadsbudgeten – Fler jobb!

Har precis läst Metta Fjelkner och Tobias Krantz artikel på DN Debatt om vilka reformer som behövs för att dels öka resultaten i svensk skola men också sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för att minska ungdomsarbetslösheten. Jag delar problembilden men jag håller inte med om samtliga lösningar. Exempelvis tycker jag att idén om att lagstifta om tre veckors PRAO (två veckor på högstadiet och en vecka på gymnasiet) är ett slag i luften eftersom att sådana praktikmöjligheter redan finns, på vissa håll i större utsträckning. Istället tror jag att det behövs andra typer av lösningar för att bygga broar mellan utbildningsväsendet och arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsbudgeten kostar 69 miljarder kronor. Det är en stor summa men samtidigt är det många ungdomar som antingen är arbetslösa eller som studerar men hellre vill arbeta. Istället för att finansiera meningslösa kurser inom arbetsförmedlingens regi borde budgeten minskas och en stor del av resurserna hamna i utbildningsväsendet. Detta för att skapa en trygg finansiering för lärlingsplatserna i den nya gymnasieskolan men också göra det enklare för högskolor och universitet att i samarbete med näringslivet erbjuda studentmedarbetarprogram.

Fler bostäder stärker arbetslinjen! Det stora problemet med bostadsbristen, främst i våra storstäder är inte att bidragen till byggbolagscheferna har försvunnit utan att lokalpolitiker och företrädare från näringslivet är rädda för Nimby-maffian (not in my back yard). Riksdagen och bostadsmarknadens parter kan ändra sovjetliknande regler inom bostadspolitiken men det kommer inte göra någon skillnad om det inte finns människor som vågar ta strid för att det ska växa fram nya gröna bostadsområden när exempelvis översiktsplaner ses över.

Sänk skatten på arbete för alla företag! Jobb ramlar inte från himlen och resurser till välfärden kan inte trollas fram av politiker i riksdagen. Nya jobb och resurser skapas av driftiga människor som har förverkligat idéer.  I artikeln står det att småföretagen är mest kritiska medan storföretagen har ganska lätt att hitta ”rätt” kompetens. Därför måste företagsklimatet i Sverige bli bättre så att dagens små- och medelstora företag kan växa för att bli morgondagens globala hjältar. Ett första steg är att sänka anställningsskatterna för alla företag med 10 procentenheter. Annars blir det fortsatt svårt för fler ungdomar att få en fot in på arbetsmarknaden.

Däremot håller jag med om att det behövs ett rejält SYV-lyft inom grundskolan och även gymnasieskolan. Utbildningsväsendet och arbetsmarknaden förändras i stort sätt dagligen, därför vore det på sin plats om samma möjlighet som har funnits för landets lärare även finns för landets studie- och yrkesvägledare. Det behöver inte bara stanna där! Jag tycker att det inte behövs några formella hinder för andra aktörer att hjälpa eleverna att fixa jobb och praktikmöjligheter antingen vid sidan av studierna, sommarlov eller efter studenten. Vi kommer under hösten ha en bredare diskussion i nämnden om hur vi i Sollentuna på bästa möjliga sätt kan sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, i synnerhet för dom som står allra längst bort. Vem vet, det kanske blir en Sollentuna-Modell med en mix av Nacka-Modellen och Solna-Modellen? Finns som sagt många olika modeller runtom i landet.

SvD Ledare

// Edvin