Jag måste bara få kommentera Thomas Östros och Mona Sahlins debattartikel i dagens DN Debatt. De har skrivit ytterligare en debattartikel där de kritiserar Alliansen, de har skrivit ytterligare en artikel där de presenterar ofinansierade utgifter utöver deras tillfälliga 12 miljarder som de presenterade tillsammans med de andra två vänsterpartierna, de har skrivit ytterligare en debattartikel där de ondgör sig över våra jobbskatteavdrag och skriver om skattesänkningar som vi inte ens har skrivit in i vår gemensamma framtidsmanifest (beror kanske på att framtidsmanifestet kommer presenteras under valrörelsen). Det är så mycket gnäll från de två att de låter värre än Vuvuzelorna som har förstört hela fotbolls VM och det är verkligen en underdrift! Min fråga är; Om nu våra skattesänkningar är en del av vår satanistiska politik (för att citera Mona Sahlin) varför avskaffar de inte våra jobbskatteavdrag och höjer skatterna ytterligare? Thomas Östros och Mona Sahlin hade chansen att visa detta när de presenterade deras vänsteruppgörelse den 3 maj men lät bli och därför faller hela deras kritik mot skattesänkningar generellt och Alliansens skattesänkningar i synnerhet ned på marken och blir en enda rödgrön röra.
Den som vill se bättre kvalitet i den svenska välfärden bör rösta på utveckling via Alliansens arbetslinje istället för avveckling via vänsterpartiernas bidragslinje.
// Edvin
Twingly, Intressant, Alliansen, Val2010 och Politik.
Edvin Alam 
Hej Edvin!
Tycka vad man vill om Sahlin och Östros. Men, det är ju uppenbart att det här samhället håller på att ”klappa ihop”, eller bli fullt med mänskliga sår som aldrig kan läkas. Människor som utan egen orsak över en natt blivit försatta på ”bar backe”.
Skattesänkningar kan ibland vara bra, men inte alltid.
Man måste tänka på fler människor en de ”besuttna” och på de som är ”innanför”. Dvs, man måste tänka på de som är ”utanför” mot sin vilja därför att de har råkat ut för ett Sverige där de oavsätt hur professionellt och hur aktivt de söker jobb så stängs de ut och får inte någon som helst möjlighet att ens leva ett ”värdigt” liv.
Jag pratar återigen om de som drabbades av det borttagna studerandevillkoret, därför jag kommer aldrig att hålla tyst om det här oavsätt hur obekväm jag är för er.
Detta därför att SACO har visat genom sin rapport ”Unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem” att det inte är tal om korttidsarbetslöshet utan det är tal om mycket
långvarig långtidsarbetslöshet oftast 4-6 år efter examen. Speciellt hittar vid detta inom de
samhällsvetenskapliga disciplinerna.
Många /de allra flesta började söka extrajobb/deltidsjobb redan i början av sina studier, men redan då var dörren permanent stängd och låst för de allra flesta av oss oavsätt hur aktiva vi var med att söka jobb. Det vet jag av egen erfarenhet. Jag var mycket professionell och openminded när jag sökte jobb på den tiden, men jag insåg rätt fort att ”jag kommer aldrig någonsin” att bli rättsvist behandlad någonstans inom sveriges gränser.
Men, jag kämpade på och gav inte upp, men nu flera år senare är jag fortfarande helt utanför både arbetsmarknaden och samhället trots att jag har gigantiska travar med NEJ TACK svar från alla arbetsgivare i hela Sverige där jag sökt jobb. Men, så är det ju mer en stenhård konkurrens om alla jobb, så jag har verkligen inte krävt något onormalt när jag sökt jobb och jag har dessutom uppträtt på ett professionellt och trevligt sätt mot alla arbetsgivare då jag är väluppfostrad.
Men, det är frustrerande att inte vara ÖNSKVÄRD någonstans på hela arbetsmarknaden i hela Sverige. Men , så har man ju ett eget ansvar för val av utbildning. Men, jag trodde faktiskt aldrig att
jag skulle hamna i en sådan situation där jag är så HATAD i Sverige. vilket uppenbart är fallet i dagsläget.
Men, det är bara till att kämpa på och försöka överleva trots att jag varken har A-Kassa (borttaget studerandevillkor) och jag har heller inga andra bidrag tex försörjningsstöd. Så att överleva under sådana förutsättningar är inget jag ens skulle önska mina värsta fiender.
Så, jag tror att Ni inom Alliansen skulle ta och vara lite mer ödmjuka och inse att vi är flera 100.000 som är i denna situation och alla är vi unga akademiker eller snart inte unga längre utan de flesta av oss har hunnit närma oss 40 års åldern med stormsteg.
En del av oss funderar verkligen på varför vi är så HATADE och själv har jag börjat ta kontakt med andra länders myndigheter för att be om hjälp, för personligen har tappat allt förtroende för Sverige eftersom jag har blivit bortsorterad/bortvald överallt hos alla arbetsgivare i hela Sverige där jag sökt jobb. Jag känner mig helt enkelt varken välkommen eller önskvärd i mitt eget land – landet Sverige.
Så, jag kan se hur klyftorna i det här samhället bara ökar mellan de som har allt och som ges ännu mer av alliansen, och vi som inte ens får chansen någonstans utan som har blivit fråntagna all vår värdighet som mänskliga varelser därför att alla bara sorterar bort/väljer bort en från arbetsmarknaden gång efter annan.
Så , ibland kan det vara på sin plats med skattehöjningar så man kan hjälpa de som råkar ut för det här. Ibland kan det ju vara en så enkel sak som att de finns någon som ”tror på en” och som inte bemöter en med fördomar och andra förutfattade meningar. Problemet är att på den svenska arbetsmarknaden kommer detta aldrig att inträffa för en absolut majoritet av de unga arbetslösa akademikerna. Så, utfrysning(mobbning) och andra grova kränkningar av människovärdet är inte lösningen på Sveriges problem med arbetslöshet.
Sverige måste söka helt andra lösningar, tex samverkan med andra länder/nationer utanför EU
som kan hjälpa till genom olika typer av JobTraining, experthjälp vad gäller samverkan mellan akademi och arbetsmarknad (för unga arbetslösa akademiker), men även tillgång till dessa
länders/nationers arbetsmarknad från Entry Level Jobs och uppåt.
Haha…… Här lanseras det första vettiga användningsområdet för vuvuzelorna: som symbol för S-gnället. Edvin – Mona 1-0.