Reepalu is not working!

Tidigare idag släppte Skolinspektionen en skrämmande rapport om situationen i Rosengårdsskolan i Malmö. Nio av tio, närmare sagt 87 procent, av eleverna når inte målen i alla ämnen. För sex år sedan var 43 procent av eleverna behöriga till gymnasieskolan men förra året var motsvarande siffra 23 procent! Det skulle inte förvåna mig om diverse debattörer och politiker kommer skylla de låga resultaten på Skolminister Jan Björklund, på antalet flyktingar som bor i Malmö och det fria skolvalet. Kuriosa – Södertäljes Kommunalråd Anders Lago (S) brukar skylla kommunens problem på att det bor för många flyktingar i kommunen. Men det är ren skitsnack! Utvecklingen har inte varit positiv under en lång tid i Malmö, ansvaret ligger därför helt och hållet på den sittande majoriteten med llmar Reepalu (S) i spetsen som uppenbarligen lagt tid och energi på andra saker. Att andelen pedagoger inom förskolan och högskoleutbildad personal är låg beror inte på det fria skolvalet eller för att det bor för många flyktingar i Malmö utan det beror på att den sittande majoriteten fullständigt har tappat greppet om skolpolitiken i kommunen. Skolinspektionen följande i sin rapport:

Det saknas mål för stadsdelens skolbarnomsorg som specifik verksamhet, och det saknas också en analys och ett reellt beslutsunderlag som kan ge signalet till beslutsfattarna om tillståndet i verksamheten och var verksamheten behöver förbättras och resurser sättas in, en brist som torde vara en av orsakerna till att stadsdelens fritidshemsverksamhet inte håller sådan kvalitet att den lockar fler barn

samt:

Ansvaret för att verksamheten på fritidshemmen följs upp och utvärderas vilar ytterst på huvudmannen men rektorns ansvar är tydligt även i detta hänseende. En mål- och resultatstyrd verksamhet innebär att de nationella målen ska styra och att uppföljning-ar och utvärderingar ska ge signaler tillbaka till beslutsfattarna om var verksamheten behöver förbättras och var resurser ska sättas in. De dokument Skolinspektionen tagit del av tyder på att det saknas lokala strategier för skolbarnsomsorgen som är baserade på de nationella målen och som är förankrade på alla nivåer, från den politiska nivån till det enskilda fritidshemmet. Till följd härav finns det inte heller en reell grund att utvärdera och analysera resultaten mot.

Rapporten visar på svart och vitt att den sittande majoriteten både centralt och i stadsdelen Rosengård har gjort väldigt lite för att förbättra kvaliteten i verksamheterna och undervisningen. Det behövs en politisk omstart i Malmö inom alla områden men främst inom skolpolitiken med en bred och djup uppgörelse över blockgränserna. Risken är annars stor att fler elever slås ut grån grund- och gymnasieskolan och att de hamnar i ett permanent utanförskap. Däremot är inte allt nattsvart för eleverna och lärarna i Rosengård! De kan lära sig mycket av varandra och av liknande verksamheter som har lyckats vända från kris till framgång. För cirka en månad sedan hade SVT en stor artikel om kunskapsresultaten i socialt utsatta områden. Kontentan var att resultaten hade sjunkit i många orter runtom i Sverige men det fanns faktiskt en del ljusglimtar. Vi har alla mycket att lära oss om hur de har arbetat i exempelvis Botkyrka, Knivsta i Uppsala och Fisksätra i Nacka för att vända från kris till framgång. Framgången för Nossebro Skola är ytterligare ett bevis på att man kan vända utvecklingen utan extra resurser. Allt som krävdes på den skolan var ett starkt ledarskap från ledningen och lärare som vågade se över arbetsmetoderna. Moderaterna i Malmö har via Stefan Lindhe, kommunalråd, och Emil Eriksson, vice ordförande utbildningsnämnden, kommenterat rapporten och föreslår en rad skarpa åtgärder för att komma tillrätta med bristerna i verksamheterna.

SVT 1, SVT 2, Skånskan, Sydsvenskan

// Edvin