Fick via SVT nys om Skolinspektionens senaste rapport om att det finns brister i betygssättningen på 35 gymnasieskolor runtom i landet eftersom det finns lärare som inte använder mål och betygskriterierna som underlag i betygssättningen. Nu är det viktigt, att som Skolinspektionen understrycker i rapporten, att resultatet inte är generella för samtliga gymnasieskolor runtom i landet men visar vilka brister det finns och hur lärare, rektorer och huvudmän kan arbeta för en likvärdig och rättssäker betygssättning. Tycker att rapporten tydligt visar att Björklund och Fjelkner är ute och cyklar i deras strävan om att förstatliga den svenska grund- och gymnasieskolan, eftersom att den statliga lärarutbildningen uppenbarligen har producerat lärare som sätter betyg på bland annat faktorer som saknar stöd i kursplanens mål och kriterier exempelvis som inlämningstid. Samt att det finns lärare som inte informerar eleverna om hur resultat och prestation värderas och att det finns lärare som inte samverkar med varandra för att komma fram till en likvärdig och rättsäker bedömning av den enskilde eleven. Istället för att blint fokusera på huvudmannaskapet är det som jag har skrivit tidigare oerhört viktigt för lärare, rektorer och huvudmän att fokusera på innehållet i utbildningarna och ifall lärarna behöver ytterligare pedagogiska verktyg för att hjälpa varje enskild elev att nå målen.
// Edvin
Edvin Alam 
Nu vet jag inte om betygsmålen ser likadana ut som för 10 år sedan när jag gick i skolan men om de gör det så är det ett ganska kul resultat av rapporten. Mitt minne av betygsmålen är att de var så luddigt formulerade att läraren kunde lägga in nästan vilken tolkning han eller hon ville i dem.
Målen brukade i allmänhet se ut ungefär som ”eleven ska ha en god förståelse för … och väl behärska … ” Vad sedan god förståelse och väl behärska innebar var helt upp till läraren och dennes kollegor att själva bestämma.
Det här gjorde ju att många elever upplevde att betygen sattes på väldigt godtyckliga grunder och att ingen riktigt visste vad som egentligen krävdes för att nå olika betyg. Dock skulle det vara en prestation om lärarna lyckades missa att följa dessa mål eftersom de kunde tolkas nästan hur fritt som helst.
Nu kan det ju vara så att betygskriterierna och målen helt har förändrats under de år som gått sedan jag lämnade skolan men i ärlighetens namn tvivlar jag på det.
Som jag ser det är den enda rimliga lösningen på det här problemet att så långt som möjligt införa nationella prov med mätbara resultat som ligger till grund för slutbetyget. Det är det mest rättvisa och då vet både lärare och elever exakt vad som krävs för att nå de olika betygen.